Sida 222
Motstånd mot unionen. 1434—1470
Underhandlingar med konung Erik.
Erik inskeppar sig'till Sverige med en kir. — Riksmöte i Arboga, januari 1435. — Engelbrekt riko-hbfvidsman. -- Möte i Halmstad, maj 1435. — Fredsfördrag i Stockholm med konung Erik, oktober samma kr. — Konungen utnlmner drotsete och marsk.
•Konung Erik fann numera ställningen i Sverige sa betänklig, att han måste begifva sig dit. Han utskref en här i Danmark och inskeppade sig och sitt folk för att segla till Stockholm. Vid Bornholm förolyckades en del af hans skepp, andra förliste i Kalmar sund, och svenskarne sågo deri ett straff för det han hade i kalmartrakten plundrat och bränt gods som tillhörde Vadstena kloster. När han omsider kom till Stockholm, der Hans Kröpelin ännu innehade borgen, fick han icke den vänligaste välkomsthels-ning. Engelbrekt, som den tiden befann sig i Vesterås, uppbådade åter den af honom redan hemförlofvade allmogen och ryckte i största hast mot Stockholm. Sjelf lägrade han sig med nerkingarne och vestmanländingarne på Långholmen, södermanländingarne intogo Södermalm och uppländingarne Norrmalm. Under tiden öfverrumplade rodskarlarae Östhammars hus, och konungen, som ej ville allt för mycket splittra sina krafter, lät uppbränna Almarstäk. I stället fingo gråmunkarne på den nuvarande Riddarholmen mottaga en besättning af fem hundra man, och en annan truppstyrka förlädes på Helgeandsholmen. Allt såg sålunda helt krigiskt ut, men fick ett fredligt slut. Ännu den 3 oktober, sedan konungen med sin krigsmakt var kommen til! Sverige, hade biskop Knut i Linköping, hans brorson riddaren Bo Stensson och herr Nils Erengistesson tillskrifvit den preussiska ordenshögmästaren Paul von Rusdorf för att bédja honom hjelpa Sverige i striden mot konung Erik, men rådet fann sig dock föranlåtet att öfvergifva den ställning det under den senaste tiden hade intagit och begynte underhandla med konungen. Oaktadt det tidigare afgifna och på goda grunder stödda rättfärdigandet af trohetsupp-sägelsen bestämdes nu i november 1434, att tvistefrågorna skulle pröfvas af fyra rådsherrar från hvart rike, hvilka dock icke skulle fålla sitt utslag förr än i september månad 1435, och detta beslut fattades, utan att nagra åtgärder vidtogos för att under dessa tio månader tillförsäkra Sverige en ordnad styrelse, hvadan den osäkerhet, som hade utmärkt konung Eriks föregående regering, skulle fortfara. Konungen återvände nu till Danmark efter väl för-rättadt ärende, qvarlemnande på Stockholms hus sex hundra danskar.
Helt naturligt fann man i Sverige ganska snart ställningen vara ohållbar. Konung Magni tanke att låta hela folket, icke blott de stora herrarne, andliga och verldsliga, utan äfven köpstadsmän och bönder, taga del i handläggningen af de allmänna angelägenheterna blef nu förverkligad, i det att ett allmänt riksmöte hölls i Arboga den 13 januari 1435. Engelbrekt valdes här till rikets höfvidsman, en värdighet som visserligen icke var känd i det äldre svenska statsskicket, men likvisst till fyllest finner sin forklaring i de för handen varande osäkra förhållandena, osäkra, emedan konungen, ehuru
Källa: Project Runeberg ·
