Sida 257
Motstånd mot unionen. 1434—1470
Karl Knutsson riksföreståndare (1438—1440). — Kristofer konung 1441.
Herredag i Telge, aagaeti 1438. — Karl Knntssen riksfSrest&Ddare, oktober samma år. — Danska rådet iakallar samtidigt Kristofer af Baiern. — STeaskarne vppsiga konung Erik tro ock lydnad, september 1489. - Karl Kantason nedlägger rlksfBreståndarskapet, september 1440. — Kristofer viljes till konnng, september 1440, ock krtfnes i Cpsala, september 1441. — Erik på Visborg.
Från denna tid märker man å marskens sida en bestämd sträfvan att med undanskjutande af alla medtäflare vinna makten i Sverige. Han sökte gifva fasthet åt sin ställning genom att söka nya slägtforbindelser. Han gifte sig (1438) med Katarina, dotter af herr Karl Ormsson (gumshufvud) på Stora Bjurum i Vestergötland, som hade i forläning Vesterås med underliggande län, och på samma gång gifte sig Karl Knutssons halfsyster Katarina Stensdotter (bjelke) med danska riksrådet Klaus Nilsson till Ellinge i Skåne. Förhållandet till konung Erik inträdde ock, tvifvelsutan genom Karl Knutssons inflytande, i ett nytt skede. Vid en herredag i Telge (augusti 1438) förbundo sig hundra en af rikets förnämligare män, »vid den ed som de hade svurit deras rike Sverige, utan allt bedrägeri, arg list eller undanflykt», att forblifva vid rikets rätt, lag, privilegier, frihet och goda gamla sedvänjor så väl i tillkommande tid som nu och att, när så behöfdes, beskärma dem med lif och gods; om någon bröte denna öfverenskommelse, skulle de andra straffa honom. Vid samma tillfälle uppmanades konungen att inom tolf veckor infinna sig vid Mora stenar och der stå till svars; kom han icke eller ville han icke erkänna rikets lag och friheter, skulle han utan vidare vara afsatt. Innan de församlade skildes, klagade drotseten, att han icke hade så stora förläningar, att de motsvarade hans värdighet; han innehade dock Nyköpings län och ett stort område i vestra Upland jemte en del af Roslagen. Han fick nu ytterligare Gestrikland och förskaffade sig med svek Helsingland. Detta och mycket annat gjorde en uppgörelse mellan marsken och drotseten nödvändig, och allting antydde, att denna icke kunde blifva af mycket vänskaplig natur.
Drotseten var den förste att begynna fiendtligheterna. Under marskens hröllopshögtidligheter inledde han underhandlingar, i akt och mening att Karl Knutsson skulle skiljas från styrelsen, hvilken i stallet skulle anförtros åt herr Kristiem. Anslaget misslyckades, ehuru biskoparne och några andra stodo på drotsetens sida. På ett riksmöte i Stockholm (oktober 1438) förklarade Karl Knutsson, att han ingalunda ville dela makten med någon, utan finge de välja mellan fionom och drotseten. Karl Knutsson hyllades då till riksföreståndare, med rättighet att efter rådets hörande utdela län, och måste alla, som redan erhållit förläningar, förnya sin slottslofven till marskens hand, d. v. s. förbinda sig att vid påfordran till honom upplåta länen. Drotseten miste flere län, som lemnades till Matts ödgislesson (lilja), herr Nils Eren-gislesson och Ture Stensson (bjelke), Karl Knutssons halfbroder. Karls half-svsters man herr Nils Stensson (natt och dag) fordrade större förläningar, men Karl rådde honom att minska antalet af sina svenner, ett råd som väckte
Svtriøet historia. II. 17
C^jOOQIC
Källa: Project Runeberg ·
