Sida 258
Motstånd mot unionen. 1434—1470
en viss kylighet mellan de två fränderne. Marsken red derefter upp till Dalarna, der man lofvade honom lydnad och *erlade boter för mordet på hans fogde.
Förbittringen mot konung Erik var icke längre inskränkt till Sverige. Under det man i Norge hade åter försonat sig med konungen, bröt missnöjet löst i Danmark. De store voro, såsom redan är berättadt, missnöjda med hans försök att betaga riket dess rätt att välja en efterträdare, bonderue reste sig icke så mycket mot konungen som mot de privilegierade stånden, hvilka i följd deraf sågo sig föranlåtna att sig till stöd skaffa landet en ny konung. Med åsidosättande af all billighet och kränkande de tidigare träffade öfverenskommelserna inkallade det danska rådet i oktober 1438 konung Eriks systerson hertig Kristofer af Baiern och lofvade honom de tre rikenas kronor. Han hörsammade kallelsen och utfärdade den 15 november en skrifvelse till det svenska rådet, i hvilken han klagar öfver morbroderns tyranniska styrelse och erbjuder sig att blifva konung. Han beder att fö snart svar på sin framställning, men man synes icke i Sverige hafva fast mycken vigt vid hans anbud, under det man der var förbittrad öfver den myndighet, som det danska rådet hade tillvällat sig.
Man var i Sverige tillräckligt upptagen af stridigheterna mellan Karl Knutsson och herr Kristiem Nilsson, till hvilken numera Nils Stensson (natt och dag) hade öppet slutit sig. Den nyvalde erkebiskopen Nils Rag-valdsson, hvilken vi förut lärt känna som biskop i Vexiö och Sveriges ombud vid kyrkomötet i Basel (s. 196), en lärd, erfaren man med ett mildt och fredligt sinnelag, samt biskop Tomas och Bengt Jönsson (oxenstjerna) varnade Karl Knutsson för de tvenne missnöjdes stämplingar; Bengt reste, på Karls begäran, till Nyköping för att göra herr Kristiern, som var hans svärfader, föreställningar.
Den 7 januari 1439 skulle ett möte hållas i Söderköping, förnämligast för att man skulle komma öfverens om förfaringssättet mot sådana fästen, hvilkas höfvidsmän icke ansågos vara fullt pålitliga; utan tvifvel tänkte man i synnerhet på herrarne af vase- samt natt-och-dagätterna, hvilka innehade, jemte andra, de vigtiga slotten vid Nyköping och Kalmar. Nedkommen till Östergötland fick Karl Knutsson höra, huru Karl Kristersson (vase) och hans egen svåger Nils Stensson utöfvade hvarjehanda öfvervåld för att kunna förse Ringstadaholms fäste med nödiga munförråd i händelse af ett anfall. Genom ställande af gislan förmådde riksföreståndaren sin svåger att komma ned till Söderköping; han uppgaf som orsak till sitt affall, att herr Kristiern Nilsson sagt Karl ämna förderfva honom och hans frände!. Nu åvägabragtes en skenbar försoning, efter hvars ingående Karl mottog, som svar på Bengt Jönssons bemedling, ett bref från herr Kristiern, i hvilket denne förklarar att han samt herr Nils Stensson och dennes bröder voro fast beslutna att återinkalla i riket konung Erik. Dessa stämplingar, som stodo i uppenbar strid mot rikets mäns föregående beslut, måste naturligtvis Karl Knutsson söka qväfva medelst kraftiga åtgärder. Han sände vid midten af januari en af sina svenner med fyrtio män till Refvelsta gård, der herr Kristiern till-
Källa: Project Runeberg ·
