Sida 259
Motstånd mot unionen. 1434—1470
bragte julen. Under natten bröt man sig in, falde några af gårdsfolket, kastade herr Kristiern på en släde och förde honom till Örebro hus. Icke ens hans maka hade oskadd undkommit staden.
Riksföreståndaren hade under tiden vidtagit åtgärder för att få pålitliga slottshöfdingar. Erik Turesson (bjelke) och Arvid Svan sände han till Kalmar för att taga fästet ifrån herrarne Bengt Stensson och Bo Stensson (natt och dag). Sjelf begaf han sig ned till Elfsborg, hvilket han tog ifrån Henrik Sna-kenborg och i stället lemnade till sin halfbroder Ture Stensson (bjelke). Under återvägen fick han bud, att herr Kristiern var fången, och skyndade då att uppsöka honom. Herr Kristiern var mycket foglig, upplät åt Karl alla sina slott och förhjelpte honom att få i sina händer Nyköpings hus, hvilket besättningen ville försvara; af alla sina förläningar fick han icke behålla mera än Viborgs visserligen vigtiga, men mycket afsides liggande fäste.
Nils Stensson (natt och dag) på Stegeborg begynte, så fort riksföreståndaren hade lemnat Östergötland, att bruka öfvervåld. Karl Knutsson skyndade, så snart han hade fatt Nyköping i sitt våld, ned till Stegeborg och sände erkebiskop Xils, biskop Tomas och herr Kristiern att inleda underhandlingar med den upproriske slottshöfdingen. Då detta icke ledde till något, begyntes en belägring. Karl Kristersson, hvilken hade fatt befallning att deltaga i denna, vägrade och uppgaf frivilligt sitt fäste Ringstadaholm, hvarefter han drog sig tillbaka med fadern till Viborg. Der stannade de, till dess Sverige hade fått en ny konung. Nils Stensson begagnade sig af underhandlingar, som kan hade inledt, för att komma ut från sitt fäste och flydde öfver till konung Erik på Visborg, hos hvilken äfven brodern herr Bo Stensson, brorsonen Måns Bengtsson samt Magnus Gren befunno sig.
Konung Erik, icke låtsande om sin afsättning och för ett ögonblick åsidosättande sin dådlöshet, utfärdade den 19 mars 1439 en skrifvelse, i hvilken Karl Knutsson förklarades afsatt från marskembetet, hvilket i stället lemnades åt Xils Stensson. Konungens bref upplästes från predikstolarna, men man kan icke säga, att den nye marsken, som hade återvändt till Östergötland med väpnad styrka, var mycket mån om ordning. Under det hans fullmakt upplästes från predikstolen i Vadstena klosterkyrka, öppnade hans män en kista i sjelfva kyrkan och öfvade hvaijehanda annat öfvervåld, för hvilket de lystes i bann. Det mot slutet af april i Stockholm församlade rådet förklarade Karl Knutssons afsättning från marskembetet ogiltig och uppmanade östgötarne att rusta sig mot Nils Stensson, som hade fört in i riket dannebrogen till att nedtrycka Sveriges tre kronor, och skulle de icke få hysa eller föda några af Nils’ folk. Nils flydde snart åter till Gotland, der han försökte öfvertala konung Erik till ett anfall på Sverige.
Ehuru det svenska rådet i dessa ärenden hade stått på Karl Knutssons sida, hade en stor del likväl icke uppgifvit tanken på att återställa unionen.
Ender det Karl var syselsatt med belägringen af Stegeborg och med befriandet af Elfsborg, som på konung Eriks bud hade anfallits af norrmännen, samlades rådet i Stockholm (den 5—11 juni) och beslöt, att Erik skulle fort-
Källa: Project Runeberg ·
