Sida 324
Motstånd mot unionen. 1434—1470
som enligt ett familjfördrag af år 1390 var berättigad till arf efter de kol-steinska sckaumburgarne. Underhandlingar inleddes. Konung Kristieni utlöste af sina bröder deras arfsanspråk för en summa af 80 000 gyllen m. ni. och, sedan han hade drifvit det derhän, att han trots ett bestämdt aftal (1460) hyllades äfven af det kolsteinska ridderskapet till herre öfver Slesvig-Holstein, lyckades det honom äfven att af schaumburgarne fa köpa deras arfsansprak för 43 000 gyllen. Det var sträfvandet att hopsamla dessa betydande summor som invecklade konung Kristiern i oändliga svårigheter och ådrogo hans länder betydligt ekonomiskt betryck.
Inre förh&llanden under konung Kristierns regering 1457—1463.
Kyrkan och presterskapet. - Unions möte 1 Skara, januari 1458. — Tronföljden i Sverige och Xorgc tillförsäkrad Kristierns hos. — Drottning Doroteas morgong&fva. — Mötet i Stockholm 1458. — Anklagelsepunkterna mot konnng Karl. — Domen öfver honom. — Konungen och påfven. — Kristiern och stormännen. — Skatter. — Kristierns sitt att skaffa sig penningar. — Missnöje med konnng Kristierns regering. — Erkeblskop Jim fängslas, 1463. — Uplandsböndernes uppror. — Kristiern I:s blodbad pä Helgeandsholmen i Stockholm 1463.
Kristiern, som från att vara herre öfver ett helt litet tyskt område hade blifvit upphöjd till de tre nordiska rikenas konung, hade ingen lust att mista någon af de fördelar som hans nya ställning kunde medföra; hans snikenhet blef snart vida beryktad och han erhöll det betecknande smädenamnet »bottenlös tom taska». Men han ville icke vinna fördelar för sig sjelf allenast, utan ock for de sina, och i dessa bemödanden hade han en god hjelp i sin gemål, drottning Dorotea, som i Sverige icke hade något synnerligen godt rykte om sig.
Den svenska kyrkans hufvud hade satt honom på tronen, och det var derfor icke mer än skyldig tacksamhet å konungens sida — om han dervid leddes af nit för landets sannskyldiga väl, lemna vi derhän — att han i oktober 1457 gaf det svenska presterskapet nya privilegier, i kraft af hvilka det skulle åtnjuta fullkomlig skattefrihet. Sedan detta och andra förberedande ärenden voro affärdade, anträdde han sin eriksgata, under hvilken han i senare delen af januari 1458 höll ett union smöte i Skara. Der förklarade det norska rådet den 19 januari, att det ville, när konungen hade aflidit, taga hans äldste son till konung och förse hans andra barn med skäligt underhäll. Detta kunde så vida vara i sin ordning, som Norge var, enligt dess lagar, ett arfrike. Två dagar derefter lofvade erkebiskopen, skarabiskopen herr Bengt, som nu var återkommen, och tolf verldsliga medlemmar af det svenska rådet att taga till konungens efterträdare hans äldste son. Det var visserligen icke första gången som man i Sverige hade under en konungs lifstid bestämt om tronföljden, men äfven om således detta rådets medgifvande af den 21 januari icke är exempellöst, och om också det kunde vara en fordel, att icke en så
Källa: Project Runeberg ·
