Sida 373
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
Förh&llandet till Danmark 1471—1481.
Fred ned Danmark, juli 1472. — Nya trister oek m5ten. — Kristian la underhandlingar med pifren och frlmmande fnrstar flir att knfra 8rerlge. — Pifren bannlyser srenskane. — Förlikning mellan Danmark och Sverige, jannari 1476. — Unionsmbte i Kalmar eeh Ronneby, angnsti samma ir. — Konung Kristiens fir« hållande till 81esrig-Hol8tein och hansan. — Kristiens personlighet. — Kristian I dir den 21 maj 1481.
Den flyende danske konungen måste kämpa med vind och väder, innan det lyckades honom att rädda sig till sitt rike. Han ville rusta till fortsatt fejd, men hans närmaste afrådde honom, och i Sverige erkände hans vänner den nya ordningen. Kalmar och Borgholms slott gåfvo sig åt herr Sten den 30 mars 1472. Herr Magnus Gren dog snart, herr Ture Turesson drog sig tillbaka till det enskilda lifvet, den modige och outtröttligt verksamme Erik Karlsson gick till Finland att der kämpa mot ryssarne, som vid denna tid begynte blifva farliga grannar.
Det svenska rådet inledde underhandlingar om fred, men danskarne voro icke mycket benägna att gå dess önskningar till mötes. De dröjde att svara, de sökte gång efter annan uppskof. Omsider hölls ett möte i Kalmar, vid hvilket Sveriges ombud voro biskopame Henrik Tidemansson i Linköping och Gudmund Nilsson i Yexiö, herr Erik Eriksson (gyllenstjerna), herr Erik Axelsson och herr Gustaf Karlsson samt väpnaren Arvid Trolle. Beslutet, som fattades den 2 juli efter ungefär tre veckors underhandlingar, innehöll, att fred och förbund skulle råda mellan rikena, att en del af Tottames för-läningar i Danmark skulle åt dem öfverlemnas, om andra åter skulle senare en afgörande dom fållas, och skulle på samma gång afgöras, huru vida drottning Dorotea, såsom hon påstod, egde ännu någon rätt till det svenska område, som hennes förste gemål hade lemnat henne som morgongå/va. Samma domare, hvilka skulle sammanträda den 10 juli 1473 i Kalmar, skulle afdöma alla andra tvistefrågor mellan de tre rikena och slutligen äfven afgöra, om konung Kristiern egde någon, rätt till Sveriges rike; om domen bejakade detta, skulle svenskarne utan invändningar underkasta sig.
Detta möte öppnades på utsatt dag och varade något mera än en månad, freden bekräftades, men alla andra frågor uppskötos till det följande året, utom Tottarnes sak; konung Kristiern uppfylde nämligen till en del deras fordringar. Ett nytt möte hölls i augusti 1474, men förklarade sig icke kunna uträtta något, emedan konung Kristiern icke var tillstädes, så att han kunde gifva nödiga upplysningar. Ett nytt möte utsattes till den 10 juli 1476.
Konung Kristiern hade lemnat sitt land för nära två år. Han vallfärdade till Roma, men inledde under tiden underhandlingar med hvaijehanda furstar för att kufva Sverige, minska de andliges inkomster och krossa de fria städernas makt. Hvad-särskildt Sverige anginge skulle påfven lysa det i bann, kejsaren och konungen i Polen skulle hindra sjöstäderna i sina riken från all handel med Sverige; Polen, Pommern och Mecklenburg skulle utrusta en flotta, konungen af Skotland, konung Kristierns måg, skulle landsätta trupper i Norge och genom detta land bryta in i Sverige. Ingen underhandling med
Källa: Project Runeberg ·
