Sida 83
Folkungatidens slut. 1350—1389
framställningar. Den 16 oktober 1367 sjöng påfven mässan i den helige Petri kyrka och fru Birgitta fick med glädje hembära honom sin hyllning.
Ett par 8r derefter begifva sig herr Karl Ulfsson och hans broder Birger ned till Boma för att besöka modern och systern. Fm Birgitta föreställer dem för den helige fadern. Birger, den yngre, var af ett stadgadt väsen, allvarlig och enkel; han bar den då mer gammalmodiga drägten med sida kläder. Herr Karl deremot hade antagit de främmande seder som med tyskame inkommit i Sverige, hans kläder voro af en annan snitt och han bar flere smycken. Ett bjellerprydt bälte var fäst öfver hans höfter och hans kjortel bestod af uppstoppade, hängande hermelinskinn, hvartannat med hufvudet ned, hvartannat med hufvudet upp, alla med en forgyld klocka om halsen och med en guldring i munnen, TJrbanus mottog dem vänligt, i Birger helsade han moderns son, men herr Karl förklarade han vara en son af verlden. Då föll modern på knä och utbad sig för sönerne syndaförlåtelse. Skämtande lyfte Urbanus på herr Karls bälte och andra prydnader och sade: »Denna tyngd kan vara nog till syndabot», hvarpå fru Birgitta bad: »O helige fader, skilj honom från synderna, neg skall jag skilja honom från bältet.»
Senhösten 1369 besökte fru Birgitta de heliga orterna i Napoli och trakten der omkring; bland dem som följde henne må nämnas vexiöbiskopen Tomas. Drottning Giovanna (Johanna), af huset Anjou, mottog med synnerlig välvilja den högborna nordiska sierskan, ehuru hennes oroliga, lättsinniga lynne föga stämde öfverens med fru Birgittas allvarliga sinne. Efter återkomsten till Roma lyckades det henne omsider att erhålla formlig stadfästelse å sin klosterregel, den 5 augusti 1370. Redan dessförinnan hade hon erhållit tillstånd af påfven att begynna anläggningen af klostret vid Vadstena.
Åren böljade nu trycka fru Birgitta. Hon hade icke sparat sina krafter, hon kände mattighet och sjukdom. Det oaktadt rustade hon sig år 1371 till eu ny vallfärd, den förnämsta af alla, till den heliga grafven. En hvar som företog pilgrimsfärd dit hade rätt att på hatten eller annars på klädnaden fasta ett kors (se fig. 85). De tre barnen, båda biktfäderne, magister Peter och alvastrapriom af samma namn, hennes trogne vän den spanske biskopen Alfonso, herr Magnus Petersson, prestmannen Gudmar Fredriksson och tvenne tjenare åtföljde henne. Romerska ädlingar ledsagade henne ett stycke på vägen. I Napoli, der hon stannade ett par månader, ökades hennes följe.
Drottning Giovanna mottog henne med samma välvilja som förut. Sö-nerae skulle föreställas henne, och modern, f. d. hofmästarinna, bad dem iakttaga landets sed med bugning, knäböjande och fotkyssning. Men äfven vid detta tillfälle gjorde herr Karl sin moder bekymmer: sedan han rättat sig efter hennes föreskrifter, reste han sig upp och tryckte en kyss på den sköna drottningens läppar, hvilken, efter berättelsen i vadstenaabbedissan Margareta Klausdotters krönika, var så långt från att harmas öfver riddarens djerfhet, att hon till och med ville äkta honom. Bekymrad påminde fru Birgitta, att han hade en hustru i det fjerran liggande Sverige — drott-
Källa: Project Runeberg ·
