Idun: 1899

— 7 — IDUN 1899. voro så klena? Yar det ej en förtjänst af honom att ej vilja sätta upp ett bo med skuld och bekymmer? Hon borde ju vara tacksam för hans omtanke, det var ju af kärlek till henne, för att bon ej skulle beböfva börja som gift samma lif af försakelse och bekymmer som hundratals före henne. Men dessa hundratals kvinnor hade arbetat med ungdomens och kärlekens kraft, och arbetet hade varit lätt, då de varit två. Men när hon nämnt därom, hade Henrik skämtsamt svarat: »Ah, är du nu så giftaslysten, tösen min, förstår du inte, att jag vill ha dig som en drottning i eget slott.» Och så hade han dragit henne intill sig och kysst hennes läppar, ögon och kinder och hviskat Ijufva kärleksord i hennes öra. Ah, hennes Henrik, han var ju värd att vänta på! (Forts.) »SYSTER» EYA. SKISS FÖR IDUN AF SOFIE LINGE. FORTS. FRÅN FÖREG. N3. H ur det gick till, kan jag ej säga — jag vet blott, att det skedde, och att det väckte upp en storm af ovilja emot mig, och dyningarna efter densamma gåfvo mig under ett par dygn känslan af, att jag var en liten ensam farkost, som redlös rullade om pä främmande, farliga farvatten. Blif ej förskräckt, mamma lilla, jag är i hamn nu igen, och vänliga vågor smeka åter min köl. Det var en morgon vid frukostdags. Jag hade låtit vänta på mig ett par minuter, och kapten Carling gick som ett lejon i sin bur, när jag kom in i salen, men hälsade mig dock med ett vänligt god morgon. Majorskan besvarade ej min hälsning, utan tog i stället upp sitt ur och såg menande därpå, innan vi alla satte oss till bords. Jag hade sofvit illa under natten — det var fullmåne, och du vet af gammalt, att jag alltid känner inflytande däraf — samt kände mig nervös och trött. Att jag kom för sent, var i själfva verket ej heller mitt fel, ty jag hade hjälpt Gertrud att kamma sitt hår, som' hon ej fick någon bukt på, samt sytt i ett par knappar i Ellens klädning. Min klocka gick också litet för sent. Då kaptenen sitter till bords, har han för vana att peka ut de föremål han önskar, att man skall sända till honom, i stället för att bedja därom, och detta gör, att man alltid får lof att ha sin uppmärksamhet spänd. Nu såg jag hans pekfinger vändas åt min sida, och då jag trodde, att han ville ha saltkaret, som stod bredvid mitt kuvert, så skyndade jag att räcka det till honom, men i min ifver — tvärs öfver bordet. Detta var nu i och för sig ett fel emot det passande och skulle nog ha inbringat mig en liten fin reproche, men det ville sig dessutom ej bättre än att under den häftiga rörelsen framåt min klädningsärm fastnade i pipen pä kaffepannan, drog omkull denna, så att innehållet flödade öfver duken och vidare ner i knäet på majorskan, som desperat rusade upp från bordet och skakade sig som en våt hund, hvilken nyss kommit upp ur vattnet. Och midt i den bruna syndafloden låg sockerskålen krossad -— den vackra kristallskålen, som jag alltid haft mitt nöje i att se på. »Hvilket exempellöst slarf», ropade majorskan, och jag fick en ljungande blick ur hennes bruna ögon. Jag framstammade en otydlig bön om förlåtelse och brast därpå i gråt — jag kunde ej hjälpa det. »Se så, se så, barn», sade kaptenen vänligt, »gråt nu bara inte. Det där hade ju kunnat hända hvilken som helst af oss.» Och nu kommer det oerhörda! När jag för ett ögonblick såg in i hans deltagande grå ögon, voro de så lika min egen pappas, att jag, lydande en inre oemotståndlig impuls, gick fram till honom och lutade, ännu snyftande, mitt hufvud mot hans bröst. Hur han såg ut i det ögonblicket, vet jag ej, men han lät sin hand fara smekande öfver mitt hår och sade därefter : »Stackars barn, hon har i hemmet blifvit van vid att bemötas med ömhet och får nu sakna allt deltagande.» Därpå lösgjorde han sig sakta ifrån mig och gick in i sitt rum. »Fröken Eva, för att välja det allra lindrigaste uttryck, så vill jag blott säga, att ni i dag förvånat mig öfver höfvan, och jag får be er att för framtiden vara litet försiktigare i ert uppförande.» Det var majorskans hvassa stämma, som uttalade dessa ord, men i stället för att i grund förkrossa mig, väckte de min själfkänsla till lif, och mina tårar upphörde att flyta. »Att jag förbrutit mig, erkänner jag och har redan bedt om ursäkt därför, men att jag följde mitt hjärtas maning och tog min tillflykt till den enda — Ellen undantagen — som här i huset visat mig litet deltagande, ångrar jag ej och tror ej, att det kan stämplas som någonting klandervärdt.» Jag förstår ej, hvarifrån jag fick mod att uttala dessa ord, då jag i själfva verket kände mig mycket »enkel» — också fann jag det bäst att omedelbart därefter lämna rummet utan att iakttaga den verkan de åstadkommo, och då vi några timmar därefter åter samlades till middagen, var stämningen visserligen litet tryckt, men ingen anspelan gjordes på morgonens tilldragelse. Hela Löfsätra ligger nu under snö. Hvarhelst jag ser, skimrar det hvitt, så att det gör ondt i ögonen, och endast i den stora oxeln här utanför mitt fönster, där talgoxarne hålla till en god del af dagen, brytes skimret af grannt röda bärklasar genom det lätta snöfloret. Blif nu ej rädd, mor lilla, om jag berättar om ett äfventyr vi hade i går, som hade kunnat få ett mycket tragiskt slut. Ja, jag vet ej ännu, hur det kan komma att sluta för en af deltagarinnorna — hu, jag ryser ännu, när jag tänker därpå. Då eftermiddagslektionen var slut, togo jag och flickorna våra kälkar för att taga oss litet motion i månskenet. Just nedanför, där vår kälkbacke slutar med en något tvär krök, ligger den vackra sjön Löflången, och vi hade särskildt blifvit varnade för att ej köra ner på den, emedan den ännu ansågs vara osäker. Troligtvis var månskenet förvillande, och kälken, på hvilken de båda flickorna åkte, tog en sats på några låga, isiga stenar vid vägkanten, och innan de hunno att hejda den for den i svindlande fart nedför branten och vidare ett långt stycke, ut på isen å den ännu ej riktigt tillfrusna sjön. Men innan den kom så långt, hade den redan aflämnat en del af sin börda, och Ellen låg jämrande på stranden, där hon slagit hufvudet mot en hvass stubbe. Men hvar fanns Gertrud? Mitt hjärta stannade nästan af ångest, när jag därute från isen hörde ett plaskande läte, åtföljdt af ett vildt, förtvifladt skrik. Men i nästa ögonblick rusade eller, rättare sagdt, hasade jag mig ner för branten, där kantiga stenar och kvistar sargade mig, samt ref sönder mina kläder —• detta var en upptäckt, som jag gjorde först efteråt — mamma kan inte tro, i hvilket miserabelt skick min gröna hvardagsklädning är. Jag hade ej ens tid att taga någon notis om Ellen, hvilken gråtande höll på att krafsa sig upp, under det hon täppte till ett hål på ena kinden med sin näsduk, utan jag rusade direkt ner på isen, där jag såg någonting skymta i månskenet. Isen knakade under mina fötter, men instinktmessigt kastade jag mig ner och kröp på alla fyra för att mera fördela tyngden af min viktiga person. Jag ! Hylin & cSI \ FABRIKSAKTIEBOLAC \ \ ---- = KONGL. HOFLEVERANTÖR. =---- § I UTSTÄLLNINQSTVÅLAR: [ l Viol, Hyacinthe, Héliotrope, Syrën m. fl. [ = THEA-ROS-PARFYM m. fl. \ : prisbelönta vid i8g7 drs utställning med Ï I QULDMEDALJ j z Försaljes i våra butiker = : 8 J^eßreringrsßra.t&ii _ eaterTång^atan 10. jj E A. T. 64 69. A. T. 24 97. z E samt hos alla finare parfymhandlare i riket. liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiii ......................................................................................mim.............. kan skämta nu, men det var ett förfärligt ögonblick, när ett mörkt, öppet gap stängde vägen för mig, så att jag ej kunde komma längre. Med förtviflan ropade jag Gertrud i namn. Där stod hennes kälke på andra sidan råken, men hvar fanns hon själf? »Gertrud, Gertrud!» Då får jag se en flik af hennes klädning sticka upp ur vattnet och, alltjämt liggande framstupa, med utsträckta armar för att ej komma för nära den svaga iskanten, lyckades jag att få ett fast grepp i den och försökte att draga henne till mig. Under tiden uppgaf jag ångestfulla rop efter hjälp i förhoppning, att det skulle höras upp till byggningen, som ligger strax ofvanför backen. Att få henne upp öfver iskanten var omöjligt för mig, men då hennes hufvud dök upp, fick jag äfven tag i hennes tjocka fläta, så att jag kunde hålla det öfver vattnet. Jag kände, att mina krafter ej skulle stå bi många minuter till. Mina händer voro stela som is, och det var endast ett slags kramp i dem, som hindrade mig från att släppa sitt tag. Då hör jag ljudet af röster, hvilka redan på afstånd uppmana oss att hålla modet uppe, och om ett par minuter, hvilka föreföllo mig som lika många timmar, rusade kaptenen, åtföljd af gårdsdrängen, ner på isen. Huru de sedan fingo Gertrud upp ur vaken och oss båda i land är ännu en gåta för mig, ty jag var som bedöfvad och vaknade först riktigt till lif i min varma bädd, där husjungfrun trugade mig att dricka varmt te samt bredde öfver mig med filtar. »Hur är det med Gertrud?» — var min första fråga. »Jag vet ej riktigt», svarar hon, »men doktorn är här, och de hålla på med henne därinne. Jag har fått bära in stora baljor med snö, som de gnida henne med.» »Men lefver hon? ...» (Forts.l IUR NOTISBOKEN.Pl TTTSLOCKNAD ADLIG ÄTT. I förra veckan afled å Furusund änkefru Anna Christina Skjöldarm, född Wiberg, omkring 89 år gammal. Änka sedan 1839 efter skepparen Otto Henrik Skjöldarm, var hon den sista som bar detta namn. Ätten, som härstammade från Upland och förut hette Pontelius och Pontelin, adlades 1772 och introducerades å Riddarhuset påföljande år under n:r 2007 samt utgick på manssidan 1850 och på kvinnosidan 1898 med den nu aflidnas dotter, gift med f. d. källarmästaren C. A. Söderlund. Begär profver på våra nyheter i svart, hvitt eller vA g- y ^ W kulört från 55 öre till 15 kr. pr meter. Specialitet: Nyaste sidentyger för sällskaps-, ^ Bil |l| K 1 »C je 1 B 1 § Ef 1 1 bal- och promenadtoaletter samt till blusar och foder. £ F De utvalda sidentygerna sändas till Sverige endast di- ** rekt till privatpersoner tull- och fraktfritt till Jå J. P -B H B hemmet. HP Qßt Dastâ! Schweizer & Co., Luzern (Schweiz). Sidentygs-Export. (Cj