Sida 238
Lord Palmerston
amerikanska frågan kastade olja i krigsryktenas eld; men England bar sin förödmjukelse hittills i lugn och nöjde sig med det rykte, att det skulle blifva fruktansvärdt, då det en gång började. Bucha-nans utväljande gör det Clayton-Bulwerska ”Fördraget” om Centralamerika, som hittills varit lika missförstådt som Pariserfreden med Ryssland, ännu mera ovisst.
Att med Ryssland ingen pålitlig fred blef sluten, det bevisa icke blott alla äldre fredsslut, utan ännu mer — den nyaste Pa-riser-konferensen och det nu utbrutna kriget mellan England och Persien, som ledes af ryska inspirationer. Preussen och Österrike kunde genom inga böner eller hotelser förmås att sluta sig till den vestra alliansen. Nu, då denna allians redan är factiskt löst, hafva väl Donau-intressena åstadkommit ett visst närmande mellan Österrike och England; men just detta flyktiga sken af vänskap är ett bevis på, i huru hög grad England är isoleradt och huru vestmak-terna sjelfva söndra sig från hvarandra. Men de vänskapliga förhållanden, hvilka hofven i S:t James och Berlin ingingo, kommo minst Palmerston tillgodo, enär denne premierminister sedan många år tillbaka blott officiellt får visa sig inför drottningen. Bland makterna af andra rangen står spanska hofvet högst i hat emot Palmerston. Man har der så litet glömt hans diplomatiska invasion, att det hette, att man ville visa sin tacksamhet derför i valet af en gesandt till London. Förbundet till Sveriges skyddande emot Ryssland har öfvergått till ett gäckeri. ”Englands åliggande” att sammanhålla Danmark såsom en garanti mot Ryssland har öfvergått till en arfföljdsrättighet för Ryssland inom Danmark, till den mest storartade rättskränkning mot tyska furstar samt till Danmarks och Tysklands känbara förlägenhet.
P. har inträdt i jubileet af sin femtioåriga, så länge beundrade eller fruktade embetsverksamhet utan någon enda vän utom landet, utan någon sedlig hållning hvarken hos parlamentet eller folket. Han har sett det mest beskattade folk vid sitt jubileum, ett folk som med möda sträfvar att bära tyngden och räntorna af de under hans förvaltning till större delen åsamkade 6000 millioner thalei? i krigsskulder jemte hufvudfrukten deraf, en fabelaktigt stor fattigskatt. .
P. kan, oafsedt den factiskt afskaffade minister-ansvarighetefl, ieke göras ansvarig för aBt detta. Men han har i 50 års tid varit den mest lysande representanten för de ”regerande klasserna”, hvilka hafva indiplomatiserat och inparlamentariserat1 det stolta rika* Ål«*
Källa: Project Runeberg ·