Sida 851
Australien.
255
hvars föremål var det heligaste människorna ägde oeh som därför under mer än ett sekel satte Europa i eld och lågor. Om ock denna kamp förde mer än ett land och folk intill undergångens brant, var dock den andliga vinsten däraf så oändligt stor, att den ej ens med offret af milloner människolif kan anses för dyrt köpt. Den nationella väckelsen kallade i England Shakspeares (död 1616) storartade skådespelsdiktning till lif, och såsom den puritanska demokratiens skald framstod under dess kamp med det stuartska konungadömet John Milton (död 1674), hvars Förlorade paradis utgör den skönaste blomman af de reformerta folkens religiösa diktning. I Holland gåfvo de berömda målarne Rubens, Rembrandt och van Dyck sin konst en ny riktning, medan under republikens hägn fri forskning blomstrade och alla öfvertygelser och trosbekännelser åtnjöto aktning. Å andra sidan hade den väldiga tros-kampen äfven bland den gamla lärans förnämsta försvarare, det spanska folket, uppväckt en diktkonst, som hos Calderon gaf ett gripande uttryck åt den katolska trons hela rika känslolif, medan Cervantes med undransvärd skarpblick gisslade sitt folks svagheter i den odödliga satiriska romanen Don Quijote. I Italien stod renässansen ännu vid tidrymdens början på sin höjdpunkt, med konstnärer sådana som Michelangelo och Rafael, skalder sådana som Ariosto och Tasso. Men den reaktion, som med Tridentinska mötet reste sig mot den kyrkliga reformationen, drabbade äfven renässansen och slutade med att förkväfva alla friare rörelser, i det inkvisitionens kättardomar sände filosofen Giordano Bruno till bålet och voro nära att bereda den store naturforskaren Oalilei samma öde. Försiktigare än denne sin lärjunge, hade redan hundra år tidigare Copernicus (död 1543), en vetenskapsman från Thorn i polska Preussen, förstått att intill sin död hemlighålla sin stora upptäckt om jordens rörelse kring solen, som skulle åstadkomma en lika stor omhvälfning på det vetenskapliga området som Luthers reformation på det religiösa. Den nya åsikten stod i strid med kyrkans lära, som anslöt sig till den s. k. ptolemeiska teorien om jorden såsom ej blott solsystemets, utan hela världsalltets medelpunkt, och förföljdes därför såsom gudlös. Den utbildades dock alltmera i olika riktningar af dansken Tyge Brahe, tysken Kepler och italienaren Galilei, medan den engelske statsmannen Bacon utbildade den naturvetenskapliga forskningsmetoden på erfarenhetens grund.
Den höghet öfver kyrkan, som reformationen förlänat de olika landsherrarne, hade i hög grad bidragit att stärka deras makt. I länder med katolsk öfverhet hade den dock synnerligen försvårat reformationsarbetet, enär de katolska furstarne gent emot reformatorerna åberopade sig på deras egen lära om landsherrens rätt att bestämma sitt folks religion. Afvikelse från denna innebar alltså både kätteri och uppror, och det blaf därför en sak af trängande vikt för hvarje regering att
Källa: Project Runeberg ·