Sida 276
Indien
och 1879 voro 58 grufvor upptagna, hvilka lemnade omkr. 1 mill. tons kol. Jernmalm anträffas i hela landet, der berg förekomma, och har sedan uråldriga tider bearbetats af infödingarna, men försök af européer att anlägga jernverk i större skala hafva hittills misslyckats. Salt erhålles väsentligen från de saltkullar (Salt range), som förekomma i nordöstra Pandjab, från stranden af Djeilum till Kalabagh i distriktet Bannu. Äfven höger om Indus finnas dylika saltkullar, t. ex. i distriktet Kohat, samt i staten Mandi vid floden Bias. Af saltproduktionen i Pandjab har regeringen en årlig inkomst af 7-8 mill. kr. Guldvaskerier finnas i alla bergstrakter, men löna sig icke; mera lefvande äro guldqvartsgrufvorna, hvilka under de sista åren upptagits i Nilagiribergen och Maisur. De rikaste koppargrufvorna finnas i nedre Himalaja, från Dardjiling vester ut till Kumaun. Äfven anträffas bly, tenn, antimon samt petroleum, det sistnämnda i Pandjab, Bengalen, Assam och Birma. På ädla stenar deremot är I. ej rikt, trots den ryktbarhet det i sagorna fått. Under muhammedanska tiden voro diamanter en statens inkomst, men för närvarande är sökandet efter sådana, om det någonstädes förekommer inom britiska området, en föga gifvande sysselsättning. Det ryktbara Golkonda var snarare ett hem för diamantslipare än en fyndort, och Golkondas diamanter kommo från den sandstensformation, som sträcker sig tvärs öfver gränsen af Nisams rike in i distrikten Gandjam och Godavari i Madras. Vid Sambalpur i Centralprovinserna, äfven en ryktbar fyndort, hittade man så sent som 1818 en diamant, som värderades till 9,000 kr. För närvarande är staten Panna i Bundelkund det enda ställe, der sökandet af diamanter bedrifves som industri. Perlfiske idkas på kusten af distriktet Madura längst i s. samt i Cambay-viken, men största antalet perlor kommer från Ceylon och Persiska viken.
Handel. Oaktadt sin långa kust har I. få hamnar. Kalkutta (I:s hufvudstad) beherskar handeln ej endast i Bengalen, utan äfven i Ganges' och Brahmaputras floddalar. Bombaj är utskeppningsort för Gudjarats, Dekhans och Centralprovirisernas alster, Karatsji för Indus' och Rangun för Iravaddis flodområde, och dessa fyra hamnars vigt har ytterligare ökats derigenom att de satts i förbindelse med stora jernvägslinier. Vestra sidan af halfön har drägliga hamnar från Goa till Katsjin, men den östra har ingen säker redd eller segelbar flod. Af hela den utländska handeln förmedlas 80 proc. genom Kalkutta och Bombaj. 6 proc. genom Madras, 4 genom Rangun, 2 genom Karatsji och således endast 8 proc. genom landets öfriga hamnar. Huru stora framsteg den utländska handeln gjort under de sista 40 åren visar sig deraf att årliga importen (oberäknadt silfver och guld) under femårsperioden 1840- 44 hade ett värde af endast 138,4 mill. kr., men 1875-79 af 690,5 mill. kr., och att värdet af årliga exporten under nämnda tid steg från 254,5 till 1,085,8 mill. kr. - Värdet (i mill. kr.) af importen och exporten under finansåret 1880-81 synes af följande tabell.
Varuslag Import Export
Spanmål och frukt ............. 2,45 337,10 Te, kaffe, specerier, socker .. 43,65 100,40 Sprit och maltdrycker ......... 25,00 -- Stenkol ....................... 22,00 -- Metaller ...................... 67,32 -- Trävaror ...................... -- 9,83 Råvaror af bomull, jute, silke och ull ................ 19,21 365,31 Hudar och skinn ............... -- 67,65 Droger, hartser, oljor m. m. 20,36 96,00 Opium ......................... -- 244,80 Väfnader o. d. ................ 538,52 77,94 Andra manufakturvaror ......... 61,47 2,86 Div. handelsartiklar .......... 156,15 40,50 ---------------------------------------------- Summa handelsartiklar 956,13 1,342,89 Ädla metaller .......... 161,94 25,92 --------------------------------- Summa 1,118,06 1,368,31
I den utländska handeln deltager Storbritannien med 56,47 proc., nämligen med 82 proc. uti importen och med 42,33 proc. i exporten. 1877 inlöpte i I:s hamnar 6,353 fartyg med 2,877,649 tons drägtighet och utlöpte 6,184 med en drägtighet af 2,876,730 tons. Af antalet tons kommo 76 proc. på britiska fartyg, 7 proc. på britisk-indiska, 4 på inländska och 13 på andra främmande staters (mest amerikanska, italienska och franska). 1878-79 gingo 64 proc. af I:s export och 85 proc. af dess import genom Suez-kanalen. Antalet inoch utlöpande fartyg, som idkade kusthandel 1877- 78, var 319,624 med 15,732,246 tons drägtighet, och värdet af fraktade varor uppgick till 1,220 mill. kr. Af dessa intog, till följd af den då rådande hungersnöden, spanmål första platsen, nämligen 1,137,690 tons, med ett värde af omkr. 235 mill. kr. - Importen öfver landgränsen från Afganistan, Tibet, Nepal, Birma och Siam m. fl. land beräknades 1880-81 hafva ett värde af 85 mill. kr. och exporten omkr. 80 mill. kr.
Kommunikationer. Den första jernväg uti I. var den 4,8 km. långa linien mellan Bombaj och Tháná, som öppnades 1853. Vid slutet af 1881 voro 15,992 km. jernvägar öppnade för trafik och 2,385 km. under byggnad. Anläggningskapitalet uppgår till 2,500 mill. kr. Såsom vattenvägar äro de indiska floderna af ringa värde. De enda segelbara äro Ganges, Brahmaputra, Indus och Iravaddi, hvilka för att kunna befaras fordra en omsorgsfull uppsigt. Större vigt för fraktfarten hafva bevattningskanalerna, hvilka merendels äro så stora, att de kunna befaras af fartyg. - Postväsendet är sedan 1854 organiseradt efter europeiskt mönster, och I. hör sedan 1876 till verldspostföreningen. 1878 -79 befordrades från 4,392 postanstalter 121,5 mill. bref och 14 mill. tidningar. Inkomsterna uppgingo till 14,881,700 kr. och utgifterna till 14,440,000kr. - Telegraflinierna hade 1880 en längd af 32,940 km. och trådarna 83,596 km., deri inräknade underhafskablarna, men icke de 2,834 km. trådar, som tillhörde
Källa: Project Runeberg ·
