Sida 277
Indien
jernvägsbolagen. Antalet byråar var 909 (deraf 633 vid jernvägarna) och befordrade telegram 1,562,511, deraf 234,559 internationella. Med Europa är I. förenadt genom den stora telegraflinie, som går öfver Mindre Asien och Persien till Bombaj; från Madras går en kabel öfver Singapur till Kina och Japan samt till Australien.
Undervisningsväsendet inträdde i ett nytt skede 1859. Det ostindiska kompaniet hade nöjt sig med att lemna understöd åt enskilde och sällskap, i synnerhet missionssällskap, i deras undervisningsarbete. 1859 utfärdades en lag, hvarigenom den allmänna undervisningen lades under ett särskildt förvaltningsdepartement i hvarje provins, under en direktor och ett antal inspektörer. I skolsaker fordrar lagen den strängaste religiösa neutralitet. Byskolorna meddela de första elementen af vetande, mellan- och högre skolorna utbilda vidare de mera begafvade; för utbildning af lärare och lärarinnor finnas seminarier, och det hela afslutas af universiteten. 1877-78 funnos i hela I. 66,202 undervisningsanstalter, som besöktes af 1,877,942 lärjungar; utgifterna för skolväsendet uppgingo till något öfver 29 mill. kr. Universitet finnas i Kalkutta, Madras, Bombaj och Lahore. De äro endast examinerande och meddela lärdomsgrader i filosofi, rättsvetenskap, medicin och ingeniörsväsende. Antalet "Colleges" 1877-78 var 82, med 8,894 studerande. S. å. funnos 2,202 flickskolor, med 66,615 lärjungar, och 2,955 skolor för både gossar och flickor, besökta af 90,915 lärjungar. Normalskolor och tekniska skolor funnos till ett antal af 155, med 6,864 studerande. Trots alla regeringens ansträngningar är den inhemska undervisningen såväl bland hinduer som muhammedaner torftig, och den största delen af befolkningen är derför ännu nedsjunken i okunnighet och vidskepelse. - Antalet tidningar, som utgifvas på de inföddes språk, beräknas utgöra omkr. 230, med en sammanlagd upplaga af omkr. 150,000 exemplar. 1877-78 utkommo från trycket 4,890 böcker och skrifter, af hvilka 544 voro författade på engelska, 3,064 på nu lefvande inhemska språk och 719 på I:s klassiska språk (sanskrit) samt 563 på tvänne språk.
Förvaltning. I. är ett under konungariket Storbritannien och Irland lydande kejsaredöme. Engelska parlamentet är den högsta lagstiftande myndigheten för I., och i detta parlament framlägges äfven den indiska budgeten. Styrelsen öfver I. utöfvas dels i England, dels uti Indien. Högsta ledningen af kejsaredömets förvaltning tillkommer en medlem af den engelska ministéren, statssekreteraren för I. ("ministern för I."). Hans på 6 departement fördelade ministerium (Office of the secretary of state for India in counctl) omfattar 2 understatssekreterare och ett konsultativt förvaltningsråd af 15 medlemmar, hvilka alla måste hafva beklädt indiska ämbeten, och hvilka blott genom en parlamentsakt kunna afsättas. Uti I. står den af kejsarinnan (kaisar-i-Hind) utnämnde vicekonungen och general-guvernören i spetsen för styrelsen. Vicékonungen har
tillsynen öfver hela landets förvaltning och den omedelbara förvaltningen af vissa distrikt samt tillsätter alla högre ämbetsmän (utom guvernörerna); han leder I:s diplomati och fastställer förvaltningsdistriktens budgeter. Vicekonungen har vid sin sida ett förvaltningsråd (ordinary l. executive council) och ett lagstiftande råd (legislative council). Förvaltningsrådet, som vanligen kallas "högsta styrelsen i I." (supreme government in India), består af 6 ordinarie medlemmar, generalbelalhafvåren (i vissa frågor) samt vicekonungen, hvilken motsvarar på en gång en regent och en premierminister. Lagstiftande rådet består af förvaltningsrådet, viceguvernören i Pandjab eller i Bengalen, beroende på i hvilkendera provinsen rådet sammanträder, samt vissa (8 år 1883) af regeringen utnämnde medlemmar (additional members for making laws and regulations), af hvilka halfva antalet icke får hafva beklädt offentligt ämbete. Det eger besluta i alla frågor rörande I. i dess helhet eller någon af dess provinser, utom i frågor, som röra statsskulden, utrikespolitiken, post-, myntoch militärväsendet, religiösa förhållanden och straffrätten, samt i frågor, som särskildt angå Madras, Bombaj och Bengalen (hvilka hafva egna lagstiftande råd). Centralförvaltningen är delad i 7 departement, hvart och ett under en sekreterare: inrikes-, åkerbruks-, finans- och handels-, utrikes-, krigsdepartementet samt departementen för allmänna arbeten och lagärenden. Centralförvaltningens säte är Kalkutta, under den heta årstiden Simla i Pandjab. - Kejsaredömet består dels af vasallstater (1,520,871 qvkm. med omkr. 54 mill. innev.), dels af områden, som stå omedelbart under engelsk förvaltning, nämligen de af vicekonungen direkt styrda, spridda landsdelarna Berar, Kurg, Ajmir och Mairvara, presidentskapen Madras och Bombaj, hvartdera under en guvernör (governor), provinserna Bengalen, Nordvestprovinserna (med Audh) och Pandjab, hvar och en styrd af en viceguvernör (lieutenant-governor), samt provinserna Centralprovinserna, Britiska Birma och Assam, som hvar och en styres af en öfverkommissarie (chief-commissioner). Provinsstyresmännens ställning till vicekonungen och centralregeringen i Kalkutta är beroende på historiska förhållanden och i hög grad vexlande. Guvernörerna utnämnas i England, kunna utan vicekonungens mellanhand vända sig till statssekreteraren för I. samt hafva vid sin sida ett förvaltnings- och ett lagstiftningsråd. Äfven viceguvernören i Bengalen har ett lagstiftande råd. De öfriga viceguvernörerna och öfverkommissarierna äro endast chefer för provinsförvaltningen och tillsättas (liksom viceguvernören i Bengalen) af generalguvernören, under förutsättning af statssekreterarens bifall. Provinserna äro indelade i divisions och dessa åter i districts. Distriktet förvaltas af en collector-magistrate l. deputy-commissioner, hvilken derjämte är skatteuppbördsman, medlem af alla kommunalstyrelser m. m. samt på vissa ställen domare i första instans i brottmål, stundom äfven i civilmål. Han är hörnstenen i det engelska väldet i
Källa: Project Runeberg ·
