Ord och Bild: 1893

011 ARABERNAS UPPROR I ÖFRE KONGO.

173

fyra stora expeditioner, som efter namnen på sina respektive chefer kunna kallas expeditionerna Bia, Stairs, Del-commune och Hodister. Det är med de tre senare af dessa, som vi vilja sysselsätta oss, då de varit utsatta för och till en del förorsakat det senaste arabupproret, hvars utvecklingsgång inflyter i dessa expeditioners historia, i synnerhet i expeditionen Hodisters.

Stairs expedition. En af Stanleys följeslagare på hans senaste resa till Emin Paschas undsättning, kapten Stairs, engelsman till börden, engagerades af Katanga-kompaniet som ledare för den expedition, som från Zanzibar skulle söka uppnå Katanga. Stairs hade med sig som andre man belgiern kapten Bodson, vidare markis de Bonchamps, en läkare samt ytterligare sex europeer och 336 zanzibariter. Karavanen lämnade Zanzibar den 4 juli 1891. Resan gick lyckligt och väl öfver Tabora till Karema, där Tanganika-sjön passerades; dess västra strand nåddes'vid Mpala, hvarifrån kosan ställdes mot sydväst till sjön Moeros norra ända och därifrån rakt in i Katanga, hvars hufvudstad, Bunkeia (io° 10' sydl. lat. 270 50' östl. long. från Greenwich) nåddes den 14 december samma år. Katanga-landet styrdes vid denna tid af den gamle negerdespoten Msiri. Tillståndet i landet var högst betänkligt. Msiri hade nämligen förbehållit sig ali handel med elfenben och på det bestämdaste förbjudit sina undersåtar att vare sig köpa eller sälja en enda elefanttand. Följden af denna politik blef ett inbördes krig, som sedan längre tid tillbaka förhärjade landet. I följd af kriget vågade eller kunde infödingarna ej bruka och så sina åkrar, hvilket åter framkallade en hungersnöd, som skördade flera offer än kriget — folket lefde sedan månader på gräs och vilda örter.

Allt detta hindrade emellertid ej Msiri att fortsätta med sina grymheter. Han hade nyligen låtit skära öronen af flera bland sina chefer, hvilka flydde ur landet för att rädda återstoden af sina hufvud, och deras kvinnor införlifvade han med sitt harem. Ända till Stairs ankomst hade han fortsatt med att plantera sina offers hufvud på palissaden rundtom staden. Före Stairs funnos hos Msiri några engelska missionärer samt en Kongostatens representant, herr Legat. Dessa europeer hade varit utsatta för Msiris ständiga trakasserier — han vägrade missionärerna att lämna landet och förbjöd Legat i strid mot kontraktet med Kongostaten att hissa dess flagga i landet. Han kallade dessa europeer sina »hvita slafvar», och som slafvar behandlade han dem.

Stairs hade flera palavar med Msiri. Stairs förklarade, att landet aldrig skulle kunna förkofras under ledningen af en man så grym som Msiri, hvars favoritmetod att göra sig af med dem, som besvärade honom, bestod i att binda dem och kasta dem till sina utsvultna hundar för att af dessa lefvande sönderslitas. Msiri nekade fortfarande missionärerna att resa och förbjöd äfven Stairs att hissa Kongostatens flagga. Hårdt pressad af: Stairs, samtyckte slutligen Msiri att dagen därpå ingå blodsband* med Stairs och då tillåta Stairs att hissa flaggan. Stairs svarade härpå: »Nej, vi skola ingå blodsband nu i dag och genast hissa flaggan.» Stairs insåg nämligen, att Msiri blott sökte draga ut på tiden för att hinna samla sina krigare. Då Msiri slutligen rustade sig för att gå till sin borna (ett af en mur omgifvet hus), tillade Stairs: »Godt, när det står så till, hissar jag flaggan, antingen

® Blodsband ingås så, att ett sår skäres i bröstet på båda parterna, blodet blandas därpå — och ett heligt vänskapsförbund är stiftadt.