Sida 579
Om Kristi porträttbilder och deras historia från apostlarnas tid. Af Wyke Bayliss. Öfversättning för »Ord och bild». Med 13 bilder
om kristi porträttbilder.
53 7
Dcit konventionela typen.
många variationer, som det fanns konstnärer. Men nu finnas egentligen endast två: den bild vi känna, och om hvilken jag talat, och en framställning af Kristus såsom en romersk yngling, utan några kännemärken, som en konstnär skulle anse antyda försök till porträttering. Under den ena eller den andra af dessa båda typer kunna alla katakombernas bilder klassificeras. Det finnes ingen tredje typ. Den skägglöse gossen med krusiga lockar (se teckningen här ofvan) eller det högtidliga ansikte, som vi .känna, med bågiga ögonbryn, långt, rikt, vågigt hår och klufvet skägg. Hafva vi något porträtt af Kristus alis, så måste det vara ett af dessa.
Huru har då den andra typen kommit till katakomberna? Detta är en af de intressantaste episoderna i porträttbildens historia. För de nykristna var det icke förenligt med deras säkerhet att bära sin Mästares porträtt på sig, icke heller hade det varit rätt klokt, om de artister, som de använde, gjort sig identiska med den nya sekten genom
att måla eller gravera Nazarenens bild. Det naturliga alternativet var således symbolen. Hvad de icke vågade måla med direkt likhet, målade de under former, väl bekanta för romarne, såväl för konstnärerna som för folket i allmänhet. Kristus, vinnande människosjälar, framställdes under Orfeus' bild, då han med sin lyra tämde de vilda djuren. Kristus, hvilkens ord tränger till världens ända, framställes som David med en sten i sin slunga. Kristus som den gode herden framställes som en yngling bärande ett lam öfver en ström. Alla dessa voro symboler, hvilka kunde med trygghet kunde framställas och ändå begripas. Men med ett nödvändigt vilkor: de fingo icke äga någon porträttlikhet. Och på så sätt blef en typ antagen, en vanlig romersk typ, som de*romerska konstnärerna, hvilka studerat i hedniska skolor, begrepo och följde. Så inmängd var denna typ med Kristi lifs historia, att den sedermera blef den allmänna typen och upprepades i väggarnes fresker och på heliga kärl och prydnader. Men vid sidan af denna existerade alltid den andra typen, den samma typen, hvilken färre händer kunde frambringa, och i hvilken vår tids konstnärer, lika säkert som konstnärerna på
Den sammanjämkade typen.
Källa: Project Runeberg ·
