Sida 577
Om Kristi porträttbilder och deras historia från apostlarnas tid. Af Wyke Bayliss. Öfversättning för »Ord och bild». Med 13 bilder
om kristi porträttbilder. 53 7
f
VIII.
Vi hafva nu kommit till en mycket tidig period af Kristi porträttbilds historia. Vi hafva kommit till katakomberna, och vi hafva funnit den där. Men huru har den kommit dit? Skola vi nu förlora den i mörker? Eller kunna vi hoppas att följa den genom mörkret tills vi äter framtränga till ljuset? Kunna vi det, så hafva vi uppnått det ljus, som föll pä Kristus själf.
Från början till slut utesluter jag med afsikt i min argumentation allt som bär spår af myt, legend eller tradition. Jag stöder mig endast vid sådana be vis, som jag själf med mina egna ögon kan försäkra mig om eller hämta hos pålitliga forskare. Jag är t. ex. fullkomligt viss om, att en af de nykristnas i Rom första önskningar skulle vara att få veta, huru deras frälsare såg ut. Men jag stöder icke min bevisföring härpå, så vida jag icke kan visa, att de verkligen hade denna önskan, och att medlen till dess uppfyllande funnos till hands. Från Augusti ända till Diocletiani tid, säger Mr Poyn-ter, d. v. s. under de tre första århundradena af den kristna æran, räckte den period, då den romerska konsten, sådan den var, egentligen blomstrade. Porträttmåleriet sysselsatte de skickligaste konstnärernas krafter. Porträtt utfördes i stor mängd; målningar och statyer af framstående män mångfaldigades på offentliga platser och i enskilda samlingar; och porträttmålare nämnas för första gången vid denna tid såsom en särskild klass af konstnärer. Därför är det ofattligt för mig, om hvarken Eubulus, eller Pu-dens, eller Linus, eller Claudia, eller någon af bröderna, som sände hälsningar
till Timotheus genom Paulus, då han fördes inför Nero i Rom, det är ofattligt för mig, att ingen af dessa skulle hafva haft någon verklig kunskap om Kristi utseende. Ännu mera ofattligt vore, om de tillstyrkt ett oafbrutet upprepande af en osann framställning af honom. Apostlarnes skrifter säga ingenting härom, men porträttmåleriet var allmän praxis denna tid, och icke med minsta ord förbjudas Kristi lärjungar att hysa den naturliga önskan att få se hans ansikte.
Porträtt tillskrifvet Petrus.
I S. Prassede-kyrkan är ett Kristusporträtt förvaradt, som påstås vara ri-tadt af Petrus åt S. Prassede, då han låg gömd i hennes faders, den romerske senatorn Pudens' hus. Det är endast skuggan af ett utkast på en tunn linne-väfs-remsa. Men det var för att förvara detta utkast, då ansedt att vara trehundra-år gammalt, som S. Helena byggde kyrkan. Antingen detta är sannt eller icke (och hvarför skulle det icke vara sannt?), så bevisar det, att porträttbilden icke
Källa: Project Runeberg ·
