Ord och Bild: 1893

i chicago och på världsutställningen.

413

som gjorde sig gällande på tal om alla små missöden, visade mig tydligen, att här var det en fiende, som arbetade med ali makt på att skapa en opinion mot en mäktig medtäflare.

Härtill kommer, att europeiska resande ovillkorligen stötas tillbaka af det amerikanska reklamväsendet och hela den anda, som skapar detta. Denna sida af det amerikanska skaplynnet skall man söka att till fullo göra sig klar för att förstå hela utställningens tillkomst. I Chicago torde denna sida hafva utvecklats till sin högsta höjd.

Chicagoborna glädja sig och äro stolta öfver att deras stad är så förfärligt stor. Kvantiteten betyder för dem ofantligt mycket. Hela Chicago kan jag blott förlikna vid en förvuxen pojke, som skryter hela dagen i ända öfver att han är så stor. För hvarje år ökas stadens folkmängd med hundratusendeti, men denna kolossala folkökning är så till vida konstlad, att staden i sig upptager förstäder, hvilka stundom ligga på rätt betydliga afstånd och äro skilda från densamma af obebyggda sträckor. Men stadens område och folk-siffra växa, och Chicagoborna blifva ännu stoltare öfver sin stads oerhörda lifskraft.

Allt i Chicago är »mammoth», husen äro så stora, staden så vidsträckt, kommunikationsmedlen så utvecklade, parkerna så kolossala, vattenledningen så dyrbar och fabrikerna och deras produktionssiffror så stora, att vår hjärna svindlar och Chicago-bon är i sjunde himlen af förtjusning.

Men det finnes i allt detta kolossala vissa brister, som falla oss europeer så synnerligt starkt i ögonen, och det är att en mängd mycket viktiga detaljer alltid äro ofullständiga. Hvar finnas mer

omsorgsfullt lagda vattenledningar än t. ex. Chicagos? Men vattnet är så grumligt, att det i bättre hus filtreras, innan det drickes. T. o. m. i Washington, som annars afsticker mot andra amerikanska städer genom sin finhet, var vattenledningsvattnet så smutsigt, att jag knappt ville bada i det.

När vi i Chicago lämna bakom oss det fåtal kvarter, som utgöra det egentliga City, omgifvas vi ej längre af sådana palatslika bygnader, hvaraf vi i europeiska städer kunna se många stora stadsdelar, — vi kunna ju där, liksom

Från det ej färdiga Chicago.

ock i New-York, se hela gator milsvidt af de ståtligaste hus, men i Chicago finna vi de stora granna husen vara undantag, och den öfvervägande delen af staden består af små tvåvåningshus, för att nu ej tala om de stora sträckor, där den öde heden endast här och där af-brytes af några låga kojor.

Äfven om man sett Chicago helt kort tid, kan man med största lugn säga, att det är ett samhälle, som ännu är oord-nadt. Oordning möter oss öfverallt. Planen är grandios, men detaljerna äro försummade. Kloaksystemet är ypperligt och renligheten i det hela god, men om en häst stupar på gatan, får han ligga_