Sida 31
Dödens blommor. Af Verner von Heidenstam. Ramarne tecknade af Georg Pauli
De, hvilka skulle älska fått, men skuggat spridda stränder, de brytas och de flätas brådt till kransar af hans händer.
Han träter vresigt, när en frans af refvor tummen snärjer, och skiftar så åt hvarje krans ett val af lika färger. Än åter sammanför han fritt det bjärta med det bleka, och kring hans skor af klumpig snitt i stormen bladen leka.
Han ordnar solros och pion och tänker på den höga, på lifvets drottning, för hvars tron han ensam sänkt sitt öga — på henne, som hans kärlek blef, fast han stod stum och sluten, fast hon ur hallen honom dref begabbad och förskjuten.
Och nästa morgon, när hon glad och vaken sträcker armen, hon märker lukt af blom och blad, och kransar smycka karmen. Hon lyfter alla, som han fäst i kärlek tyst kring henne, och lindar den, som doftar mest. till krona om sitt änne.
Verner von Heidenstam.
Källa: Project Runeberg ·
