Sida 38
En julbild från Rom. Af C. Bildt. Med 5 bilder efter fotografier af författaren och en teckning
38
C. BILDT.
nom eller någon annan kejsare, och byggde bredvid Apollos tempel, på den plats, öfver hvilken himmelen öppnat sig, ett altare till Kristusbarnet. Det kallades ara coeli, himmelens altare, och däromkring upprestes sedan kyrkan Araceli af de förste kristne kejsarne.
»Här står ju altaret, och inskrift har det också och till och med en basrelief om händelsen», säger Fra Eugenio stolt.
»Den är litet utplånad, förstås, men med litet besvär kan allting urskiljas. Det måtte väl vara bevis tillräckligt! — Men de lärde herrarne här midt emot» — och fra Eugenio pekar med en åtbörd, som ej tyder på högaktning, åt det håll där tyska arkeologiska institutet ligger — »de veta naturligtvis bättre hvad som hände på kejsar Octa-viani och kejsar Constantini tid, än dennes moder S. Helena. Det var ändå
hon, som uppreste altaret, som de hedniske kejsarne slagit ikull, och här hvilar hon nu själf», fortsätter han och låter med eftertryck damborsten vandra bland alla grannlåterna i det lilla kapell, som bär S. Helenas namn.
Lärde herrar kan nu Fra Eugenio inte tåla. Han betraktade mig länge med misstroende, men så småningom begrep han, att jag icke var någon lärd, och att jag bara brukade komma för den där blonda unga damens skull, som satt här och målade och som alltid var så snäll mot Padre Pio. Sedan dess blefvo vi goda vänner, och vi blefvo inte osams ens när jag en gång kom dit med en dominikaner-pater, som var mera kritisk, än själfva tyskarne. Det var mycket svårt att smälta, men man får hafva öfverseende med domi-nikanerna, ty de hafva högfärdsdjäfvulen att kämpa mot. Det veta alla fransi-skaner.
Det där egenkära folket, som tror sig hafva reda på allting, påstår, att historien om Octavianus och sibyllan bara är en grekisk legend, som man ej kände till i Rom förr än tämligen långt fram i medeltiden. När kyrkan är bygd, kunna de dock icke säga, så litet är det bevändt med lärdomen. Allt hvad de veta är, att benediktinerna grundade klostret mellan 850 och 950, och att kyrkan, som då hette S. Maria in Ca-pitolio, uppkom ungefär samtidigt. Först på 1300-talet fick den namnet Araceli, himmelens altare. 1250 kom den från benediktinerna till fransiskanerna och från denna tid härstammar julfesten kring Presepio, som S. Fransiscus själf lär ha funnit på; säkert är det inte, men mycket troligt, ty det passar i stycke med det älskvärda helgonets naiva, barnkära lynne. Hans fromma bröder fingo dock ej rå om sin kyrka ensamma. Den romerska medeltids-
Källa: Project Runeberg ·
