Sida 193
Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes. Af P. Möller. Med 9 bilder
011 arabernas uppror i öfre kongo. 203
fri passage förbi Riba-Riba. Jag råder eder att genast resa nedåt, fortsätten I åter upp mot Kasongo, skola vi beskjuta eder.'
Som allt detta sades i en lugn och sansad ton, var här intet annat att göra än att gifva sig i väg. Mohaara hade ställt kanoter och roddare till vår disposition. Vi lämnade alltså genast Nyangwé.
Det var den 21 Maj. Jouret och Page voro båda sjuka, i synnerhet den förre, som led af en svår rödsot. Mohaaras sekreterare och de öfriga araberna jämte en stor folkmassa, som nu grep till hotfulla demonstrationer, följde mig ned till stranden. Med en teatralisk min säger nu sekreteraren:
Gå och säg herr Tobback (det vill säga staten), att vi vänta honom, men säg honom äfven, att han måste taga mycket folk med sig, ty vi hata honom och skola döda honom!'
Vi befunno oss således nu på återtåg, och motgångarna började genast. Vid Ny-angwé-fallen begärde Mohaaras roddare tillstånd att få gå i land för att köpa mat. Jouret medgaf dem en kvarts timmes uppehåll härtill, under tiden fortsatte vi med de öfriga kanoterna, sedan vi gifvit de kvarlämnade order att förena sig med oss vid lägerplatsen. Men förgäfves väntade vi på dem; vi skickade under en och en half dag vårt folk att leta efter dem — de återvände med oförrättadt ärende. Såväl kanoter som roddare och handelsvaror voro försvunna.
Hvad var att göra? Att återvända till Nyangwé för att få fatt pä desertörerna var omöjligt. Det viktigaste var nu att snarast möjligt söka uppnå Riba-Riba, där vi trodde oss skola träffa Hodister, Tobback och doktor Magery, af hvars hjälp mina båda sjuka kamrater hade stort behof.
Vi fortsatte alltså dag och natt vår reträtt med stor hastighet.
Öfverallt möttes vi af stora kanoter med beväpnade män, hvilka dock läto oss fritt passera i afvaktan på order till attack. Det var ett fullkomligt gatlopp. Vi tre hvita med Ismael (tolken) och 6 tjänare äro alla i stora barkassen, som ros af 14 Bangala-män. De tre kanoterna följa oss. Ända hittills hafva vi ej blifvit angripna, men längs flodstränderna höras de döfva slagen af stridstrummornà, och de beväpnade kanoterna blifva allt talrikare. Floden har nu ett helt annat utseende än på uppresan. Här försiggå tydligen allvarsamma saker.
På natten den 24 Maj voro vi midt framför Riba-Riba. På båda flodstränderna rådde våldsamma rörelser. Längs eldarne sågo vi de upphetsade människorna komma och gå. På själfva floden och längs öarne åter såg man ingen. Vår ankomst signaleras med fördubbladt oväsen. Stridstrummorna dåna, lurarne skrälla, gälla hvisslingar och rop höras öfverallt. Förvånad öfver ett sådant emottagande här, där vi väntat oss finna våra landsmän, göra vi ett uppehåll i rodden och fråga efter Noblesse och de andra. Man tillropar oss, att han är dödad, och
Kvinjm fràji Kongo.
Källa: Project Runeberg ·
