Sida 573
Om Kristi porträttbilder och deras historia från apostlarnas tid. Af Wyke Bayliss. Öfversättning för »Ord och bild». Med 13 bilder
om kristi porträttbilder.
53 7
V.
Vi hafva nu gått tillbaka nära sex hundra år i tiden och hafva funnit, att Kristi porträttbild, sådan vi känna den i dag, redan då fanns. Låt oss se efter, om vi kunna gå ännu ett steg längre tillbaka.
I historien finnas åtskilliga råmärken, hvilka äro af den största vikt att ge akt på, och Konstantins tid är ett af dessa. Under hans regering från år 306 till år 337 inträffade många och stora förändringar, hvilka icke voro utan inflytande både på religionen och konsten. I Rom förstördes hednatempeln och förbyttes i kyrkor för kristen gudsdyrkan. Den nya
Basilikatypen.
Efter mosaiken på triumfbågen i »S. Paolo fuori le mura».
sten därtill, att den grekiska kyrkan förbjöd skulpterade afbildningar af Kristus och tillät endast målade porträttbilder af honom. Mer. båda kyrkorna bibehöllo hans porträttbild, och i båda kyrkorna är den densamma.
Jag sade, att bilden är densamma inom båda kyrkorna, men där finnes en liten skillnad mellan den romerska och den grekiska porträttbilden af Frälsaren, en skillnad som genast angifver, att de äro hämtade från olika varianter, — att hvar-
ligen med hvarje följande reproduktion. Men samma orsak, som hindrade stilens försköning, hindrade den ock att utdö. En så mekanisk konst var lätt lärd, och dess tydligt markerade egenskaper icke lätt förlorade genom att gå ur hand i hand, eller från land till land. Från klostren i Konstantinopel, i Thessalo-nika och på Atos utgingo grekiska artister och lärare till Södra Europas provinser.»
Det är konstens historia under de tio århundraden, som ligga mellan Konstantins tid och renässansen. Det är en historia, som helt och hållet omöjliggör ali förmodan, att Kristi porträttbild, sådan den emottogs af de italienska skolornas målare, skulle vara resultatet af en gradvis skedd utveckling eller evolution, öller en- periodvis gjord modifikation af en oviss typ med tvifvelaktigt ursprung. Den var ett traditionelt upprepande af en fastställd typ, hvilken de bysantinska konstnärerna ej vågade förändra, utan helst önskade följa, då den från början af dem ansågs äkta.
tron blef för första gången tolererad och uppmuntrad af staten. Kyrkor byggdes och pryddes med ali den prakt, som konsten kunde slösa på dem. För detta ändamål hämtades konstnärer från Bysans, hvarest Konstantin äfvenledes förstört alla hednatempel samt själf tagit sitt regeringssäte. På så sätt uppstodo två kristendoms-centra, — en tudelning, som hade inflytande såväl på kyrkans bekännelse, som på konstnärernas visioner. Inom kyrkan ledde denna delade makt till slutlig skilsmessa. Inom kon-
Källa: Project Runeberg ·
