Sida 30
Dödens blommor. Af Verner von Heidenstam. Ramarne tecknade af Georg Pauli
Hon skär ett tänkespråk ibland på armens breda ringar, och trappvis höjs ur moln i brand en skog af hvita vingar. De sälla springa från sin bänk, de bringa henne hyllning. Från lyfta skålar regna stänk på lyrornas förgyllning.
Det fins ej namn af klang och smek, som de ej henne bjuda. Det fins ej ord till strängalek, som ej för henne ljuda. Men lömskt i mjugg bland stoj och sång ett löje följer borden, så ofta Döden går sin gång till den förgätna jorden.
Han går ej främst att göra väl åt lytta och åt sjuka. För honom är hvar menskosjäl ett blomster i en kruka. Han sofrar tyst. Han gör sitt val. Han går i sol som dimma och bryter många tusental på mindre än en timma.
De själar, som ej mött hvarann men måste skilda famla, fast samma färg i båda brann, hans tunna fingrar samla.
Källa: Project Runeberg ·
