Sida 512
Teater. Amerikanska teaterkvällar. Teaterlif och teaterfolk i Västern. Af Gustaf Gullberg
522
gustaf gullberg.
hed» och ett godt humör, som äro obeskrifligt uppfriskande.
Lillian Russel är nämligen icke blott som Mary Anderson en skön, bländande skön kvinna, hon är också en god och mångsidig aktris och en ypperlig operettsångerska, med en fyllig, hög och klar, väl skolad stämma.
Hon har icke blott, som hon nyligen själf uttryckte sig inför domaren i en process, »af den allsmäktige guden fått en kropp, som är formfulländad i hvarje kvadratcentimeter» (!), hon har också fått en röst och en dramatisk förmåga, som göra henne mäktig att täfla med de bästa operettsångerskor i Europa. Och i Amerika är hon alltjämt den erkända drottningen på detta område.
På tal om Lillian Russel kommer man lätt in på frågan om skådespelarnes och skådespelerskornas sociala anseende i Amerika.
Man känner anekdoten om Bostonfa-miljen, som lämnade teatern, där den stora Sarah uppträdde, därför att de hört, att Sarahs son Maurice icke hade någon far.
Det är lätt att förstå, att »the society» icke med blida ögon ser så excentriska
damer som Cora Potter och Lillian Russel —- den senare som räknar en oändlighet af uppseendeväckande äfventyr.
Annars - såvidt man samtalsvis kunnat döma eller inhämta ur press och litteratur — hafva skådespelarne i Amerika en ganska ansedd ställning.
Men — en underbar motsägelse i detta »frihetens och jämnlikhetens land» — de sakna rösträtt. Deras yrke, som gör dem till nomader största delen af året, hindrar dem i och för sig själft att utöfva rösträtten, men lagen har gjort denna omständighet — att de oftast äro på resor — till en uttrycklig diskvalifikation för dem som valmän.
Vid senaste presidentvalet bildade emellertid skådespelarne en förening, som skall sätta igång en agitation för att få denna lag ändrad. Det skall nog lyckas.
Skådespelarne i Amerika äro ansedda, men icke öfverskattade. Amerikanarne äro allt för praktiska, allt för klart och logiskt tänkande för att förfalla till den artist-förgudan, som på senare åren gripit kring sig litet hvarstädes i Europa, särskildt i Frankrike; den formliga histrionkult, som också har sina talrika bekännare i höga norden.
Gustaf Gullberg.
Källa: Project Runeberg ·
