Ord och Bild: 1893

några ord om amerikanska hus och hem.

507

kanska kyrkorna angår, så äro de visserligen mångtaliga — endast uti Chicago lära finnas omkring 600 — men inom arkitekturen spela de ej samma roll som uti Europa. De resa sig ej upp såsom dominerande, från de öfriga byggnaderna skilda symboler af gudomlig höghet och helighet. De liksom smyga sig intill och blanda sig med människoboningarne, från hvilka de visserligen skilja sig genom sin säregna arkitektur, men med hvilka de ofta på en eller ett par sidor äro sammanbyggda. 'Prästbostället ligger därtill icke sällan som ett annex till kyrkan, med hvilken bostället ofta bildar pittoreska, ytterst tilltalande taflor. Religionen är icke här en statens" omsorg, den är uteslutande en den enskildes personliga angelägenhet; och lika mångskiftande sotn de religiösa samfunden äro, lika olikartade äro deras gudshus, från den katolska katedralen efter europeiskt mönster, till det i enlighet med alla nutidens fordringar prydligt och bekvämt anordnade stora kapellet, där Moody brukar tala och Sankey sjunga sina sånger.

Några furstepalats och slott kan det ju ej bli fråga om uti de amerikanska staterna — jag undantager naturligtvis pänningfurstarnes —, och de byggnader, som skola representera staten och staden, äro i de allra flesta fall uppförda under inflytande af europeiska förebilder, mer eller mindre fritt behandlade. Efterbild-ningarne sakna dock oftast det lif och behag, som blott en lefvande fantasi och en sann känsla kan förläna konstverket. De äro torra, ointressanta eftersägningar. I New-York finner man till och med försök att i detalj importera europeisk arkitektur (ungefär som man i Stockholm försökt att importera byggnader från Berlin och Wien). Sålunda gör The Building of the American fine Arts Society anspråk på att vara en kopia af Frans I:s

hus i Paris och världsbladet New-York Heralds under uppförande varande byggnad ikläder sig Palazzo del Conciglios uti Verona rikt utsirade terrakottaskrud, o. s. v.

Hvad den konstnärliga behandlingen af de mera amerikanska monumentalbyggnaderna beträffar, så kännetecknas den af ett sökande efter uttryck för det nya som vill fram och en sväfvande osä-

Ccntralhallcn i Börsen i Chicago.

kerhet; följden af bristande tradition från ett förgånget, och saknaden af resonnans hos samtiden. Samtiden äger ännu blott en stor tanke, en stark åtrå, den efter »money». Man synes visserligen offra mycket pänningar på konst och vetenskap, men man gör detta icke så mycket därför, att man förstår och värderar dessa kulturblomster, utan fastmera därför, att man har ett behof att visa sitt öfverflöd af »money»; den ena puffen kan