Sida 284
En färd öfver Atlanten. Af Karl af Geijerstam. Med 8 bilder efter fotografier af författaren
2-jO
karl af geijerstam.
i väster var förknippadt med ett alldeles specielt intresse. Den är nämligen, såsom det torde vara välbekant för mina läsare, världens största ångbåt och torde om några månader, då maskineriet genom användning blifvit så inslipadt, att maskinen kan gå med full hastighet, komma att göra de snabbaste resorna öfver Atlanten. Stora omkostnader äro nämligen nedlagda för att uppdrifva fartygets hastighet så väsentligt, att det skulle kunna göra färden på ett eller annat dygns kortare tid än de öfriga stora atlantfärjorna, såsom dessa passage-
Första klassens promenaddäck,
rarebåtar till följd af sin enorma storlek ofta benämnas.
Man kunde också i Liverpool varseblifva, att allmänheten mycket uppmärksammade den stora båtens affärd. Sedan vi passagerare af en liten ångbåt (för öfrigt så stor som en af de svenska ångbåtar, som gå t. ex. mellan Stockholm och Dalarö) blifvit satta ombord på Campania, sågo vi de närmaste kajerna fullsatta med åskådare. Den stora jätten omsvärmades af små ångbåtar, fulla med människor, hvilka säkerligen blott voro ute för att bevittna affärden, och när omsider det kolossala ankaret
halats upp och det väldiga skrofvet långsamt satte sig i rörelse, höjdes väldiga hurrarop så väl från vår båt som från alla de små ångbåtarna.
Emellertid må vi föreställa oss, att vi lämnat England helt bakom oss, och att det enformiga lifvet ombord tagit sin början. Vår första sysselsättning må då blifva att orientera oss i det lilla samhället ombord. Liksom vårt moderna samhälle är äfven detta indeladt i tre klasser: första klassen, som har öfverflöd på allt hvad som hör till detta lifvets uppehälle, andra klassen eller, som vi skulle kunna kalla den, medelklassen, som har allting rikligt och godt, samt tredje klassen, hvars medlemmar hafva lifvets nödtorft, men i en knapp och otillfredsställande form. I vårt moderna samhälle finns dock en fjärde klass, som icke kan anses hafva lifvets nödtorft annat än som önskningsmål. Lyckligtvis saknas denna helt och hållet ombord.
Vi börja då vår promenad uppe på det öfversta däcket. Två tredjedelar af dettas hela längd upptages af första klassen. På båda sidorna af fartyget finnas för passagerarne breda promenader, af hvilka en hvar är åtminstone 300 fot lång. Midtelpartiet af detta öfre däck upptages af en lång öfverbyggnad, i hvilken äro inrymda dels de finaste af första klassens hytter, dels tre af första klassens salonger. Längst fram mot fören påträffa vi biblioteket, ett rum utstyrdt med gedigen lyx samt hållet i mörk, allvarlig ton. En hel vägg upptages af en bokhylla innehållande historiska, biografiska, filosofiska och skönlitterära arbeten. Man påträffar där gamla vänner och bekanta sådana som Dickens, Thackeray, Macau-lay m. fi. Biblioteket är en fridfull tillflyktsort; där förekomma mera sällan högljudda samtal, och med en af dessa gamla böcker till sällskap kan man få
Källa: Project Runeberg ·
