Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1893

Originalsida 616
Originalsida 616
Originalsida 616
616

På sidan 616 nämns Tor Hedberg

Sida 616

Litteratur. Tolstois nya bok. Le salut est en vous. Af Tor Hedberg

sociala samhälle med alla sina brott, olyckor, laster, detta systematiserade allas krig mot alla af sig själft skall sönderfalla och försvinna.

Exempel på sådana enskildas frigörelse hafva i alla tider förekommit, och det synes Tolstoi, som skulle de blifva allt vanligare. Han fäster sig härvid särskildt vid de ingalunda sällsynta fall, då enstaka individer neka att göra krigstjänst, därför att det strider mot deras öfvertygelse. Och dessa, säger han, äro farligare för styrelserna, statens tvungna väktare, än alla socialister, kommunister, anarkister med deras bomber, upplopp, revolutioner, ty mot dessa veta de, huru de skola försvara sig, men hvad skola de göra med dem, som icke bekämpa styrelsen, icke sätta sig till motvärn, icke bruka våld, endast neka att göra det, som de icke anse för rätt, som underkasta sig straffen, lidandena, förödmjukelserna, men icke låta tvinga sig? Revolutionärerna kämpa mot styrelsen en yttre strid, under det att de kristne, utan strid, förstöra de inre principer, på hvilka staten är grundad, och mot dem stå de styrande maktlösa. De se redan sitt eget hotande fall, och de kunna icke göra annat än fördröja stunden därför. Det är äfven hvad de göra, men deras ställning är det oaktadt förtviflad. De äro som en eröfrare, hvilken söker rädda en stad, påtänd af sina egna invånare. Knappt har han lyckats släcka på den ena kanten, förr än en ny eld tänder sig på den andra. Eldarne äro ännu få, men de skola förena sig till en brand, som, född af en gnista, icke skall slockna, förr än den förtärt allt.

Och sedan? Ja, säger Tolstoi, därom veta vi intet och kunna icke veta något. Mänskligheten kan veta den väg, hon måste vandra; hvart den skall föra henne, det tillhör framtiden att uppenbara. Vi måste lämna det kända för det okända, men skola vi därför frukta att taga steget, då det kända blifvit oss outhärdligt? Låtom oss frukta det, som verkligen är fruktansvärdt, icke det, som vi blott misstänka såsom sådant. Då vi frukta att göra en ansträngning för att befria oss ur det nuvarande outhärdliga tillståndet, endast därför att framtiden synes oss tvifvelaktig, likna vi resande ombord på ett sjunkande skepp, hvilka icke våga nedstiga i räddningsbåten utan stänga in sig i sina hytter. Å ena sidan en möjlig räddning, å andra sidan ett säkert fördärf. Och dock tveka vi i valet.

De nya lifsvilkoren kunna icke vara oss kända, därför att de skola skapas just af oss själfva. Lifvet består just i sökandet efter det okända och i tillämpandet af våra nyförvärfvade kunskaper på våra handlingar.

Men hvad vi veta, det är, att vi böra göra det, som vi anse rätt, underlåta det som vi anse orätt, belysa våra handlingar och vårt lif med det ljus, som finnes inom oss. Och framför allt böra vi icke hyckla en tro, som vi icke längre äga. Det är hyckleriet, det offentliga och enskilda hyckleriet, som stänger vår väg. Vi skola sträfva efter sanning, och sanningen skall vägleda oss.

***

Sådant är, i starkt sammandrag, hufvudinnehållet af Tolstois nya bok. Jag har sökt återgifva det med framhållande af det inre, väsentliga sammanhanget i hans uppfattning, utan att inlåta mig på någon kritik af hans åsikter, äfven där tillfälle till sådant skulle erbjudit sig, och utan att betona de motsägelser, till hvilka han här och där gjort sig skyldig. Jag tror, att det finns en frisk, lifskraftig kärna i hans åsikter, och jag har velat framhäfva den med förbigående af det mera oväsentliga.

Det vore min mening att i en följande uppsats beröra det samband, jag trott mig finna mellan Tolstois kristna etik och vissa andra idéströmningar i samtiden, särskildt med afseende på hans uppfattning af personligheten.

Tor Hedberg.

På sidan nämns Tor Hedberg

Källa: Project Runeberg · ·