Sida 287
En färd öfver Atlanten. Af Karl af Geijerstam. Med 8 bilder efter fotografier af författaren
ex färd öfver atlanten.
269
förenadt med ett obestridligt behag i denna sinnliga värld att tillfredsställa magens kraf. Jag tror, att man värderar dem ombord mer än annars, därför att de erbjuda sådan angenäm förströelse. Vi umbära ombord alla det dagliga lifvets retmedel. Vi vänta intet oförutsedt. Ingenting af brådskande vikt eller intresse upptager våra tankar; vi äro så absolut upptagna blott af nuet som tänkbart är. Kanske skulle människorna bäst lära sig att, som Verner von Heidenstam så lifligt förordar, lefva i nuet, om de finge genomgå en kurs i denna konst på en ångbåt. När man ingenting bryr sig om, vare sig för i dag eller i morgon, utan väl vet, att allt under tiden blir som det är, ägnar man sin person gladt och odeladt åt matsedeln, hvilken läses af en hvar med en uppmärksamhet för att icke säga andakt, som vore värd en bättre sak. Man äter ej häller fort och är alis icke nervös — stundom ser man visserligen personer med en viss nervositet tumma servietten och tugga cakes, men det beror icke på ängslan öfver att tiden går dem ur händerna, utan torde vara ett symptom af lindrig sjösjuka — men i allmänhet drager man så långt som möjligt ut på den glada, obekymrade sysselsättningen vid bordet.
När man lämnar salongen, gör man sig ej häller brådtom. Man säger på sin rådbråkade engelska några vänliga ord till »head-stewarten», som är en person af allra största vikt och betydelse, med hvilken man icke skall underlåta att ställa sig väl. Han är för oss passagerare nästan lika viktig som. kaptenen. Denne får man knappast se, om honom hör man blott talas. Han är kungen i vårt lilla rike, och det vill mod till att begära audiens hos honom. Det betraktades nästan som ett vågstycke, då jag utan vidare gick löst på honom
och bad att få äntra upp jpå taket af andra klassens röksalong för att taga ett par fotografier. Och dock behöfver jag ju ej säga, att kaptenen var den vänligaste man i världen, fastän han inom vårt samhälle hade så omåttligt hög rang. Men med »head-stewarten» kan man tala så mycket man vill. Det fanns två sådana, en för första och en för andra klass. Båda voro djupt medvetna om sin ställning-s betydelse. Man kunde väl se på dem, att hela den viktiga matfrågan, ordningen i salongerna, omsorgen om passagerarnes väl och ve eller åtminstone trefnad låg på bådas axlar, men ändock — hur öfverlägsen var ej > head-stewarten» i första klass! Jag tror, att han i sitt sätt var den mest öfverlägsne på hela båten. Han vördades också af alla, kanske äfven därför, att han ej talade engelska, utan blott tyska och franska.
Vårt -.party».
Efter måltiderna sitta vi alltid en stund på däck tillsammans med öfriga medlemmar af vårt »party». Så snart båten varit en dag ute på sjön, bildas nämligen små kotterier, hvilka mer eller mindre troget hålla i hop. Se här en bild af vårt party! Det är taget omedelbart framför andra klassens rökhytt. Hvad som bestämmer ett »partys»
Källa: Project Runeberg ·
