Sida 502
Teater. Amerikanska teaterkvällar. Teaterlif och teaterfolk i Västern. Af Gustaf Gullberg
470
gustaf gullberg.
vanligt förstår man att kringgå lagen. Där det finns en teater, kan man vara säker på att det alltid finns en »saloon» i huset bredvid. Och i nittionio fall af hundra har man tagit upp en dörr på lämpligt ställe mellan teatern och krogen.
Däremot har man rikligt med betjäning för teatergästerna. Unga, eleganta frack-eller* uniformklädda betjänter ledsaga den ankommande artigt till hans plats, gifva honom de ofta dyrbart utstyrda programmen och de upplysningar han önskar. Man slipper både de parisiska ouvreusernas penningsnåla blickar och våra vaktmästares buttra jakt efter tioöringar.
Liksom i England och på de förnämsta teatrarne i Paris går man i evening-dress på teatern i Amerika. Man får se frack eller smoking högt upp på raderna, och damerna uppträda alltid i stor toalett, ofta glimrande af smycken.
Det låter egendomligt från en stad som Chicago — icke känd för vidare elegans — att man till och med där håller på en särskild teatertoalett som fashion, något som man icke är allt för noga med i — Stockholm.
* *
Liksom det icke finnes nagra i egentlig mening stående teatrar, så får man heller icke i Amerika allt för mycket fästa sig vid teatrarnes namn såsom ledning för hvad som spelas å dem.
På »Academy of Music» kan det lätt hända, att du får se ett förstadsdrama, under det man på någon liten förstads-teater annonserar »Faust». I »Opera-House» spelar man lika ofta en omstufvad tysk fars eller en fransk komedi som en operett eller en sextravaganza», den träffande benämningen på de amerikanska féeripjeserna.
Allt beror på hvilket teatersällskap som för ögonblicket lyckats få hyra den eller den teatern, och du kan lika lätt träffa på ett godt sällskap i den anspråkslösa teatern i förstaden som ett dåligt i »city».
Det gäller för dig att studera din söndagstidning, som innehåller teaterschemat för hela kommande veckan och därefter göra ditt val. Eller kan du studera annonserna på väggar och plank! Fast det ofta är svårt nog att taga sig fram i detta haf af affischer, som icke äro affischer utan jättemåluingar, rundmålningar, panoramor.
Man annonserar icke teatrarna som hos oss. I söndagstidningarna annonseras alla styckena för veckan med rollfördelning och allt. I tidningarna under veckan meddelas därefter merändels endast pjesernas och teatrarnes namn. Gatuaffischerna göra resten. Och dessa äro kolossala, ofta tre, fyra meter långa och lika höga i alla världens färger tryckta illustrationer, visande hela scener ur det ifrågavarande stycket. Det lägges ned oerhörda summor, oerhörd energi, uppfinningsrikedom och konst på dessa illustrerade annonser, som fylla hvarje vägg, hvarje plank, vagnar, omnibussar, fönstermarkiser, hvarje fläck, som kan tänkas ledig, från källare till tak på husen, från knut till knut i staden.
Biljettprisen å de amerikanska teatrarne äro ganska höga efter våra förhållanden. I New-York, och äfven i Chicago under normala förhållanden, är priset å parkett i Va à 2 dollars och sedan i proportion. Under världsutställningen steg priset till 2 à 3 dollars för de bättre platserna å teatrarne i Chicago.
II.
Det finnes många teatrar men få skådespelare i Amerika.
Det tyckes heller icke finnas många dramatiska författare af rang, begåfning eller originalitet.
Den amerikanska scenen af högre ordning lefver på fransk dramatik. Man spelar visserligen Shakespeare, men man tyc-ker mera om — Sardou. Sardou är den amerikanska teaterns hofleverantör, och han har ju också skrifvit flere af sina stycken specielt för Amerika. De äro så lagom djupsinniga, så »bra gjorda» för effektscener, och gå ej allt för nära det, som i Amerika är ömtåligt.
Man spelar också Dumas, men aldrig med den framgång, hvarmed man spelar Sardou, och ett försök, som gjordes i våras, att spela Zola's Therèse Raquin slog icke väl ut.
Näst Sardou komma de engelska skå-despelsförfattarne och så de tyska possen-fabrikanterna. Men de senares alster »ap-terar» man oftast efter amerikansk smak, ibland till oigenkänlighet, och de gemytliga Berlinkvickheterna ersättas med en sång för dagen på Tararabom-melodi, en
Källa: Project Runeberg ·
