Ord och Bild: 1893

472

gustaf gullberg.

till andra sidan af afgrunden, där några knotiga träd växa. Intet rep, intet medel att nå öfver. Dödsångesten jagar dem till en förtviflans tanke. En af männen kastar sig ner, tar fast med benen om ett träd och låter sig falla ut i afgrunden. Den andre klättrar ut på den förstes kropp, ringlar sig om honom och genom »förtviflade ansträngningar» hålla de sig i — vågrät ställning öfver afgrunden. Den tredje klänger nu ut öfver den andra och når den motsatta stranden, fasthållande sig i en buske. Nu har man lyckets åstadkomma en bro öfver afgrunden och kvinnan med sitt barn på armen vandrar lugnt öfver densamma under publikens vansinniga jubel och örondöfvande bifallshvisslingar.

»Bryggan» praktiseras lika lätt och behändigt upp på andra sidan, och de framstormande, rofgiriga indianerna äro lurade. Nytt ursinnigt hvisslande och tjutande från den förtjusta publiken!

1 »Lost in New-York» fullkomligt vadar man i blod och man drömmer hela natten därpå om knifvar och revolvrar, mordförsök i ensliga båtar i hamnen, millioner stulna dollars, rika förförare och

utsatta barn. Det är kusligt!

*

Jag vet icke om de amerikanska morddramerna i ryslighet öfverträffa de engelska. Men de amerikanska utstyrsel styckena, fée-rierna, »extravaganzas» öfverträffa i prakt, massverkningar, belysningseffekter och mekanik utan tvifvel allt, som i den vägen presteras i Europa. Jag har därmed ingalunda sagt att de öfverträffa dem i smakfulla anordningar, verkligt effektfulla scener eller innehåll. Långt ifrån. Men prakten, massan i t. ex. de utstyrselstycken, hvarmed Paris bländade de expositionsbesökande 188g — .Shakspeares »Stormen» satt i balett på operan, »Prince Soleil» på Chåtelet och »Excelsior» på Edenteatern — äro ett intet mot »America» på Chicagos Auditoriumteater, mot »Ali Baba», »Black-Crook» eller Ridder Haggards »She».

Och mot dessa försvinna ock de storartade scenerier och baletter, hvarpå Londons Empire och Alhambra årligen bjuda.

Arets största »clou» i den vägen i Chicago är det stora féeriet »America»

af Imre Kiralfy, samme man som för några år sedan iscensatte »Venice in London».

»America» är en apotheos öfver Columbi bragd och skildrar hela hans resa till det oupptäckta landet och återigen till Spanien — allt inväfdt med en serie tablåer, skildrande hufvuddragen af Amerikas historia in till våra dagar. Det är storartadt anlagdt och utfördt med mycken bravur. Men så uppföres det också på världens största scen, Auditorium i Chicago.

Det finns tablåer i »America», där öfver 700 personer på en gång äro inne på scenen. Och ändå finns det i samma scen plats för Columbi intåg till häst, med ett kavalkad-föije af 30 man. Sjuhundra man och 30 hästar på scenen och plats till alla. dessa människors rörelser i danser och grupperingar! Ett haf af glimrande kostymer i alla färger, belyst af väldiga elektriska ljus.

»America» bjuder på storm på hafvet, åska och blixt — veritabla elektriska blixtknippen —, indianstrider, kavalleribataljer, allt möjligt. »America» bjuder också på »negerdans» och bröderna Schäffers akrobatkonster.

Och då jublar publiken som mest!

»Ali Baba» — hvem minnes ej de 40 röfvarena? — täflar med »America», och efter »Ali Baba» kommer »Sinbad», täflande med »Black Crook».

»Ali Baba» gifves på Chicago Opera House, hvars scen ej är på långt när så stor som .Auditoriums. Man har ej heller där, som på Auditorium lära finnas, två scener öfver hvarandra, så att ett change-ment helt enkelt kan försiggå så att den ena scenen sjunker och den andra fix och färdig med agerande och allt hissas ner.

Men man gör ändock underverk i Ali Baba. Det finns en scen där, hvari ett väldigt, vidunderligt djur, en sagans fasansfulla drake kommer krälande in öfver scenen, så att åskådarne rysa af förskräckelse. En plötslig rörelse, vidundret försvinner och — förvandlas till en bukett af förtjusande dansöser!

De fyrtio röfvarenas grotta i berget omgifves af en skog med ett verkligt vattenfall, störtande ned mellan klipporna. En mängd små bryggor leda öfver vattenfallet och strömmen, och när de 40 klassiska röfvarena i groteska kostymer komma traskande där uppe på bryggorna, har man en scen som man ej lätt glömmer!