Ord och Bild: 1893

474

gustaf gullberg.

Sådant måste en god skådespelare nedlåta sig till! Men Russel känner sin publik och rättar sig därefter.

För »posen», den effektfulla attityden, har amerikanaren stor beundran. Det är något, som går direkt till ögat, något som man kan »ta' på» 1

Äfven härvidlag ha skådespelarne rättat sig efter publiken, och man kan se hela scener i dramer och skådespel, där aktören eller aktrisen jagar från pose till pose — en hel serie olika plastiska attityder, som icke, strängt taget, höra till rolen, blott för att knipa lika många applåder.

Ett utomordentligt tillfälle till dylik scenisk gymnastik erbjöd Sardous »Kleopatra», och både Kleopatra och Markus Antönius begagnade sig af tillfället så ofta som möjligt, skördande jubel vid hvarje med en knuten hand i luften afslutad tirad af samma publik, som annars halfsofvande följde spelet. Allt det glänsande, verkligt stora och konstnärliga spel Fanny Davenport utvecklade t. ex. i scenen på terrassen vid Memphis, då hon väntar budskapet om Markus Antonius' giftermål, gick parketten förbi. Man tuggade och pratade. Men när hon drar sin dolk och med tigrinnans vildhet kastar sig öfver slafven-bud-bäraren för att döda honom — då är man med!

Den kvinnliga amerikanska publiken står utan tvifvel högre än den manliga. En uppmärksam iakttagare finner detta snart af det sätt, hvarpå den kvinnliga publiken följer med och senterar spelet, jämfördt med mannens sätt att njuta dramatisk konst.

Men den amerikanska kvinnan står ju ock i regeln på högre bildningsgrad än den amerikanske mannen. Han kastas vid redan unga år direkt in i »business», för honom blir konsten att »make money» allt. Det är jakten efter dollars som tager hela hans lif, och »mammonismen» är namnet på den religion, han bekänner.

Kvinnan däremot får tid att ägna sig åt studier och intellektuela sysselsättningar. Hon bildar sig •—- och tar makten. Hon regerar —- han slafvar. Och när han kommer på teatern, vill han ha något, som kan »rip him up», något rafflande, något som är lätt att förstå utan behof att anstränga den af siffror och kalkyler öfverfulla hjärnan.

IV.

Kanske beror det också på denna den amerikanska kvinnans öfverlägsenhet i intelligens och kunskaper, att Amerika har flera berömda skådespelerskor än skådespelare.

Visserligen är det ett egendomligt och betecknande faktum, att ingen enda af de tre, fyra verkligt stora skådespelerskor Amerika äger är född i Förenta staterna, ehuru de nästan alla kommit dit som mycket unga och där fått sin uppfostran, men det visar ändock åt samma håll -— amerikanskans öfverlägsenhet gent emot amerikanaren.

Amerika har haft en enda skådespelare, hvilkens rykte nått öfver världen, men både Fanny Davenport, Helena . Modjeska och Ada Rehan ha europeiskt namn.

Edwin Booth har gjort sin sista Sortie. Den dag hans lik fördes till hans sista hvilorum, störtade den gamla teatern i Washington, där Edwin Booths fanatiske bror mördade Lincoln, i spillror, begrafvande under sina ruiner tvåhundra människor. Det var ett jordfästande på en gång af ett namn, som, buret af två bröder, å ena sidan af-gudats, å andra lidelsefullt hatats. Booth var Shakespeare-tolkare framför allt och skall ha varit en genialisk sådan. I sin kanske något ensidiga, men briljant skrifna skildring »Fra det möderne Amerikas Aandsliv» nämner Knut Hamsun tvänne andra amerikanska skådespelare, som med framgång spelat Shakespeare, nämligen Murphey och Keen, men ingen af dessa lyckades jag finna på något teaterprogram sommaren 1893. Jag erfor, ehuru jag ej fått visshet därom, att den senare aflidit för ett par år sedan.

Edwin Booth har ingen efterträdare. Det skulle då vara Richard Mansfield, som jag tyvärr ej fått se, men som skall vara en skådespelare af hög rang.

Den unge Melbourne Mc Dowell skulle kanske kunna komma att bli värdig Booths mantel som romantisk skådespelare och karaktärstecknare.

Det finns både kraft och lidelse i hans spel. Hans sonora, men något entonigt behandlade stämma kan både ryta af vrede, skälfva af patos och dallra af ömma känslor, och han har ett hufvud, skönt som en Marcus Antonius måste hafva det.