Sida 571
Om Kristi porträttbilder och deras historia från apostlarnas tid. Af Wyke Bayliss. Öfversättning för »Ord och bild». Med 13 bilder
om kristi porträttbilder.
53 7
själf, som var porträttmålare, och dessa äro nu bevarade i British museum. Vid mr Heaphys död blefvo hans papper och teckningar lämnade i mina händer, och jag gaf först ut dem i den folioupplaga, som David Bogue publicerade, och sedermera i en godtköpsupplaga, utsänd af Sällskapet för befordrande af kristendomskunskap. Jag talar således med full kännedom om mr Heaphys pålitlighet som författare; hvarjämte jag personligen, genom jämförelser i Vatikanen och Lateranen, verificerat hans teckningar; och oaktadt jag följer en annan bevisnings-grund och ämnar bestrida några af hans påståenden, hänvisar jag läsaren till hans arbete såsom det mest uttömmande liksom det tillförlitligaste i ämnet.
III.
Porträttbilden i dag.
Med Kristi porträttbild menar jag icke något särskildt porträtt i motsats till ett annat; icke Rafaels mest fulländade målning i motsats till medeltidens hårda mosaiker; icke den romerska bilden i motsats till den grekiska; och i ali synnerhet menar jag icke någon särskild pärla, som genom sin vördnadsvärda ålder och sitt förmodade ursprung kan göra anspråk på speciel auktoritet. Hvad jag menar med Kristi porträttbild är den bild, som är gemensam för alla dessa; den bild som målare och bildhuggare i alla tider haft framför sin inre syn, när de försökt att afbilda honom, den bild, som kännes igen af hela världen, ibland bättre, ibland sämre återgifven, till hvilken vi alla omedvetet vända oss, när vi tänka på vår frälsare såsom utförande någon af sina handlingar under sin jordiska lefnad; den bild, som läsaren af dessa rader bär inom sig, när han bland illustrationerna igenkänner det anlete, som skall framställa Kristi anlete.
Vi se denna bild öfverallt. I den skulptur, som pryder våra katedraler, på de målade fönstren i våra församlingskyrkor, på de färglagda planscher, som hänga i våra skolrum för att berätta för barnen om hans lif. Och vi märka lätteligen, huru den är densamma för alla konstformer och för alla länder. Konsten är det enda universalspråk, som aldrig blifvit förbistradt, och som om detta ämne säger samma ord till hvarje folk. T. o. m. evangelii förkunnare, som bära kristendomen till vilda folkslag, behöfva ej öf-versätta Kristi porträttbild, så som de behöfva öfversätta hans ord. Den är, åtminstone i dag, en bestämd typ. Det skulle aldrig kunna falla någon målare in att förändra den, ej heller att kalla den sin egen. Det är icke nödvändigt att bevisa, att denna bild icke är en produkt af vår tid. Correggio, Rafael och Angelo och Titian leda genast dess historia ända bort till renässansperioden.
Jag har tagit vår Frälsares bild från Rafaels stora målning »Förklaringen» till typ för Kristi porträttbild, sådan den framställdes af renässansens målare. Och förvisso, hade det någonsin funnits en period, under hvilken denna bild kunde hafva frambragts eller utgått från något snilles hjärna, skulle det hafva varit under renässansperioden. Från Giotto i trettonde århundradet ända till Titian i det sextonde hafva vi en rangrulla med målarenamn, som utmärka den högsta fullkomning af religionsmåleri, som världen kännt. Till hvilken af dessa målare stå vi nu i skuld för denna höga bild? Är det Rafaels grace, eller Michael Angelos fantasi, eller Correggios känsla, eller Fra Angelicos fromma nit vi skola tillskrifva dess uppkomst? Ack nej! Kristi porträttbild var icke uppfunnen af dessa konstnärer mer än den är det af herrar Watts eller Burne-Jones eller Holman Hunt. Den existerade redan då. De igenkände i den
Källa: Project Runeberg ·
