Sida 581
Om Kristi porträttbilder och deras historia från apostlarnas tid. Af Wyke Bayliss. Öfversättning för »Ord och bild». Med 13 bilder
om kristi porträttbilder.
53 7
utförd, innan detta evangeliums riktiga manuskript kom dit; annars vore det oförklarligt att sjutalets symbolik skulle hafva öfverkorsat den heliga textens ord.
Men detta fynd är ett af dem, som omotsägligt bära Kristi porträttbild.
Afslutning.
När jag nu ser tillbaka på hvad jag skrifvit, märker jag, att min argumentation icke så mycket liknar en kedja, hvilken, om en länk brytes, faller ur sär, som icke mer en kabel gjord af många snören. Om ett snöre brister, så försvagas visserligen kabeln; men dess styrka är icke alldeles förlorad. Den kan ännu rädda farkosten.
Det framgår af hvad jag sagt, att bevisen i ämnet äro af tre slag: historiens, arkeologiens och konstens, och att de lämna förenade och af hvarandra oberoende vittnesbörd om porträttbildens äkthet.
Genom den historiska analogien få vi den inneboende sannolikheten för dess äkthet. Bruket af porträttmålning hos de gammalkristna, de skrifna berättelserna om deras förföljelse och bestämda data för deras martyrskap, de gamla skriftställarnes hänvisningar till vissa taflor, dessa taflors tillvaratagande såsom äkta, allt detta leder oss fram till den frågan, huruvida det är möjligt, att af alla ledare i det tidehvarfvet Kristus skulle vara den ende, hvilkens bild hans anhängare icke skulle hafva brytt sig om att bevara. Vi gå då från historien till arkeologien och finna denna biid i basilikornas mosaiker. Många hafva blifvit förstörda och äro restaurerade, men restaureringen af en mosaik är icke detsamma som af en målning, och tillräckligt mycket står kvar för att öfvertyga oss, att ingenting egentligt blifvit tillagdt, ens af Giottos
eller Rafaels händer. Men vi forska vidare och vi träffa på katakombernas reliker, — fresker, glaskärl, metallprydnader och dukmålningar, — och vi finna under alla dessa konstens olika former och förutsättningar samma porträttbild af Kristus.
Under huru många omständigheter och med hvilken grad af fulländning är ett spörsmål icke lättare löst af konstnären än af historikern och arkeologen! Men konsten tillhör icke de exakta vetenskaperna. Inom konsten gifves rum för starka meningsskiljaktigheter. Konstnärer kunna misstaga sig i sina omdömen. Jag vet allt detta, och dock vet jag, att om i en fråga som denna konstnären tager fel, så finnes det ingen högre instans. Men konstnären talar icke på måfå eller utan vetande, när han bedömer olika skolors uppkomst, karaktär, utveckling, begränsning och förfall. De olika resultat, som framgå ur penselns fria handhafvande eller ur öfvervinnandet af mosaikinläggningens svårigheter, ligga inom räckvidden af hans bedömande. Man har velat påstå, att Kristi porträttbild småningom uppstått under medeltiden, börjande med de ofullständiga utkasten i katakomberna och sedermera från sjätte till nionde århundrade utvecklat sig till sin fulla glans genom de bysantinska mosaikarbetarnes händer. Men för konstnären är det icke svårt att öfvertyga sig om, att förändringen icke är ett resultat af framsteg och utveckling. Den är ett resultat af försämring och förfall.
Mången förväxlar begreppen porträttlikhet och porträttbild. En likhet kan finnas i en målning som icke är porträtt, liksom ett porträtt kan finnas utan porträttlikhet. Ibland heter det: Ah, men jag trodde, att håret skulle vara längre, eller mörkare, eller ljusare, allt efter förhållandena. Men likheten med mannen
Källa: Project Runeberg ·
