Sida 413
Daluppror
såsom lån. De öfriga medlen vunnos genom aktieteckning. 1877 passerades kanalen af 1,206 segeloch 1,441 ångfartyg, lemnande en trafikinkomst af 75,897 kr. 74 öre. För densamma sörjer "Dalslands kanals aktiebolag", hvars reglemente stadfästes d. 7 April 1865 och undergick åtskilliga ändringar d. 23 Febr. 1866. J. H.
Dalstjerna, Gunno, skald. Se Dahlstjerna.
Dalston [-stön], en af Londons norra förstäder. Se London.
Dalstorp, socken i Vestergötland, Elfsborgs län, Kinds härad. Arealen 5,910 hekt. (11,972 tnld). 1,164 innev. (1878). Jämte Hulared, Nittorp, Ölsremma och Ljungsarp utgör D. ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Dalström (före adlandet Dahlström), Gustaf Jakob af, landshöfding, krigare, föddes d. 25 Juli 1785. Han stod just i begrepp att taga den filosofiska graden, då utbrottet af finska kriget 1808 gaf hans bana en annan riktning. D. fick en officersplats vid landtvärnet, deltog s. å. i det blodiga slaget vid Lemo, flyttades sedermera som kapten till Elfsborgs regemente och tjenstgjorde derefter, under kriget i Tyskland 1813 och 1814, som brigadadjutant vid fjerde svenska brigaden. I bataljerna vid Gross-beeren, Dennewitz och Roslau utmärkte han sig mycket. 1818 blef han major i generalstaben och 1831 guvernör vid Karlbergs krigsakademi, 1836 chef för Elfsborgs regemente och 1848 generalmajor. 1849--58 var han landshöfding och militärbefälhafvare på Gotland. 1858 fick han på begäran afsked från sistnämnda befattningar. På Gotland verkade han för införandet af laga skiften m. m. och ifrade för inrättandet af nya och större låneanstalter. Han adlades 1833. Död i Stockholm d. 22 Jan. 1867. -- D. utgaf åtskilliga smärre militäriska skrifter, bl. a. Soldatundervisning för svenska armén (1835; flere uppl.). Af Karl Johan fick han, efter slaget vid Roslau, tapperhetsmedaljen. C. J. B.
Dalton [dåltön], John, engelsk kemist och fysiker, föddes i Cumberland d. 5 Sept. 1766, blef 1793 lärare i matematik och naturvetenskaperna vid "New College" i Manchester, 1817 president i "Literary and philosophical society" i Manchester, 1822 medlem af "Royal society" i London och 1830 utländsk ledamot af franska vetenskapsakademien. I åtskilliga af Stor-Britanniens större städer höll han föreläsningar i kemi. Död i Manchester d. 27 Juli 1844. -- 1788 upprättade D. en journal för meteorologiska iakttagelser, och denna fortsatte han ända till dagen före sin död. För att beqvämare kunna bestämma luftens fuktighetshalt konstruerade han en s. k. psykrometer. Hans arbeten i fysik gingo förnämligast ut på att undersöka gasers diffusion och utvidgning samt ångors spänstighet i luft och andra gasarter. Inom kemien är hans verksamhet epokgörande. Han uppställde lagen för multipla förhållanden och atomteorien (se Atomvigt), gjorde omfattande undersökningar öfver gasers absorption i vatten, öfver kolväte, öfver syrets qväfveföreningar o. s. v. De flesta af hans skrifter äro intagna i vetenskapliga tidskrifter. Särskildt utgifna äro: Meteorological
observations and essays (1793) och New system of chemical philosophy (1808--27). I afhandlingen Extraordinary facts relating to the vision of colours (1794) beskref han den egendomlighet hos ögat, hvilken sedermera fått namn af daltonism.
Dalton [dåltön], William, engelsk författare, f. 1821, var en tid hufvudredaktör för "Daily telegraph" samt arbetade sedan i tidningarna "Morning herald" och "Standard". Han har grundlagt tidskriften "Monthly magazine", deltagit i stiftandet af den bekanta "Savage club" och utgifvit en mängd romantiska reseskildringar, hvilka röja stor beläsenhet och glänsande fantasi.
Daltonism, fysiol., "rödblindhet", färgblindhet, uppkallad efter kemikern John Dalton, hvilken sjelf var rödblind. Se Färgblindhet.
Daltons lag [dåltöns], kem. Se Atomvigt.
Dalum, socken i Vestergötland, Elfsborgs län, Redvägs härad. Arealen 3,090 hekt. (6,260 tnld). 763 innev. (1878). Annex till Blidsberg, Skara stift, Redvägs kontrakt.
Daluppror. När det under medeltidens sista århundrade gällde att trygga den svenska friheten mot utländska herskares förtryck och inhemska stormäns sjelfsvåld, gick Dalarnas folk i spetsen för de öfriga landskapens innebyggare. De segrar, som vunnos, höjde dalamännens sjelfkänsla, och med denna stegrades deras ömtålighet för hvarje inblandning i deras angelägenheter, hvilket hade till följd, att Gustaf I, när han efter unionstidens oro ville införa ordning och skick i Sverige, fann sina mest hårdnackade motståndare i dalkarlarna. Tre särskilda gånger utbröto under hans regering bland dem oroligheter, hvilka äro mest kända under benämningen "daluppror".
Första dalupproret (1524--25). Föga mer än ett år hade förflutit efter Gustafs tronbestigning, då i Dalarna yppade sig missnöje med hans regering. Det var naturligt, att, efter de närmast föregående årtiondenas oro och särskildt efter befrielsekrigets våldsamma rörelse, mycket skulle vara i olag, som först med tiden och allt efter som de nya förhållandena vunno stadga kunde rättas och bättras. Dit hörde bl. a. det höga priset på nödvändighetsvaror, orsakadt dels af bristen på redbart mynt och dels af det sätt, hvarpå de lybske köpmännen begagnade det handelsmonopol, som konungen af tvingande nöd gifvit dem, till lön för deras hjelp vid Stockholms intagande 1523. Den oro dessa missförhållanden framkallade bland dalkarlarna yttrade sig redan vid slutet af 1524 i klagomål till konungen; men först 1525 antog missnöjet en farligare karakter. Stämningen hade då hunnit bearbetas af personer, som i konung Gustaf sågo en den lutherska reformationens vän, särskildt af två bland den gamla kyrkans män, Peder kansler (Sunnanväder) och Mäster Knut, hvilka tillika af personliga skäl voro konungens fiender. Den förre, som förut tjenat riksföreståndaren Sten Sture d. y., hade 1523, för upproriska stämplingar, blifvit afsatt från biskopsstolen i Vesterås, och den senare, som var domprost i samma stad, hade blifvit misstänkt för delaktighet i dessa stämplingar
Källa: Project Runeberg ·
