Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant

del af Sverige. Det är beläget mellan 59° 51' och 62° 16' n. br. samt 29° 40' och 34° 20' ö. l. I n. begränsas det af Helsingland och Herjeådalen, i v. af Norge och Värmland, i s. af Värmland och Vestmanland samt i ö. af Gestrikland och Helsingland. Ytan beräknas utgöra 29,578,5 qv.-kilom. (258 qv.-mil), hvaraf 1,780,4 upptagas af insjöar, bland hvilka Siljan, "Dalarnas öga", är den förnämsta (285,64 qv.-kilom.). D. är i det stora hela ett skogigt bergland med strängt klimat (årets medeltemperatur är i Falun + 3,72°), föga fruktbart, men rikt på naturskönheter och i sina sydligare delar -- det gamla Jernbäraland -- jämväl utrustadt med mineraliska skatter, som redan tidigt gåfvo det en stor betydenhet i den svenska bergshandteringens häfder. -- Det Kölen, som fåfängt spåras längre söderut, finnes verkligen såsom skiljemur utmed D:s hela grans mot Norge, der landet höjer sig ända till omkr. 2,500 f. (742 m.) öfver hafvet; enstaka fjäll stiga än högre: Svuckustöt, straxt inom norska gränsen, 1,758 m. (5,922 f.), Städjan 1,159 m. (3,904 f.). Men landet sänker sig raskt mot s. och ö., ehuru ej häller de sydligaste delarna utgöras af egentligt slättland. Från Hemfjället, der D:s, Värmlands och Norges gränser stöta samman, utgår nedåt Sverige en bergås, Almebergen -- högsta punkten 978 m. (3,295 f.) --, som i sydöstlig riktning drager sig mellan Vester-Dalelfvens och Klarelfvens floddalar och slutligen i sin sydliga fortsättning blir vattendelare för mellersta Sveriges flodsystem. På liknande sätt bilda utlöparna från Städjan gränsen mellan Öster-Dalelfvens och de norrländska flodernas områden och på samma gång mellan D. och tillgränsande nejder i n. och ö. Med undantag af det sydligaste hörnet tillhör ifrågavarande landskap Dalelfvens vida floddal (se Dalelfven). Nämnda hörn, kring sjöarna Vessman och Barken, tillhör Mälarens vattenområde och eger liflig samfärdsel med trakterna deromkring, men ej österut till Bottenhafvet.

I geologiskt afseende erbjuder Dalarna ganska mycket af intresse. Utom gneis och granit m. fl. bergarter från urformationen, hvilka förekomma i nästan alla Sveriges provinser, finnas der åtskilliga slags porfyr samt flere till de siluriska och kambriska formationerna hörande aflagringar. I stort sedt, intaga de förstnämnda bergarterna, jämte glimmerskiffer och eurit, provinsens sydöstra hälft. Den nordvestra delen upptages hufvudsakligen af porfyr och den s. k. dalasandstenen. Porfyren, som anses vara en eruptiv bergart, eger en nästan sammanhängande utbredning inom trakterna på båda sidor om östra Dalelfven, allt ifrån Mora till Särna. Inom detta porfyrområde var Elfdalens forna porfyrverk beläget. Vid ifrågavarande områdes vestra gräns vidtager den, såväl hvad mäktighet som utbredning vidkommer, storartade sandstensbildning, som blifvit benämnd dalasandsten och som anses vara af kambrisk och undersilurisk ålder. Denna sandsten sträcker sig ända in i Norge,och Herjeådalen. Till den undersiluriska formationen höra för öfrigt de vid Sollerön, Mora, Orsa, Skattunge, Öre, Boda och Rättvik m. fl.

ställen förekommande lagren af kalksten, skiffer och sandsten, hvilka likt ett bälte cirkelformigt omgifva ett derinom uppträdande granitmassiv. I dessa siluriska kalk- och skifferlager (vid Osmundsberget m. fl. ställen i Boda socken) företog man i slutet af 1860-talet -- med föga gynsamt resultat -- borrningar efter bergolja. I det närmast graniten liggande lagret har fosforit anträffats och tillgodogjorts. Från en jämte de öfriga nyss nämnda silurlagren förekommande röd, finkornig sandsten erhåller man de inom landet allmänt bekanta Orsa-slipstenarna. -- Dalarnas malmfyndigheter, bland hvilka Falu koppargrufva samt jerngrufvorna vid Grängesberg och Bispberg, äro nästan alla samlade inom provinsens sydöstra del, och det är i synnerhet de båda till urformationens yngre afdelning hörande bergarterna eurit och glimmerskiffer, som äro hvad man kallar malmförande. Liksom i Sveriges öfriga provinser äro de lösa jordaflagringarna: grus, lera, sand och torf m. fl., utbredda öfver en stor del af bergytan, särdeles de lägre delarna. Lera är icke så allmänt förekommande; krosstensgrus, rullstensgrus och sand intaga deremot stora områden. De ofta mycket stenbundna grusmarkerna äro svåra och kostsamma att uppodla; de egna sig bäst för skogväxt eller till betesmarker.

I administrativt hänseende utgör D. Kopparbergs län. Det är deladt i 7 fögderier, Kopparbergs, Näsgårds, Säters läns, Nedan-Siljans, Ofvan-Siljans, Vester-Dals och Vester-Bergslags. Hvartdera af de fyra förstnämnda är deladt i 5 länsmansdistrikt, det sista i 4, de öfriga hvartdera i 6. Den judiciella indelningen angifver 23 tingslag, fördelade på 5 domsagor, hvilka lyda under Svea hofrätt. (Häradsindelning förekommer der lika litet som i Norrland.) Länet underhåller Dalregementet (1,200 man) och 260 man af Vestmanlands regemente. I kyrkligt hänseende utgör D. en del af Vesterås stift och har 8 kontrakt med 45 pastorat. Sedan 1868 finnes i Våmhus en författningsenligt från statskyrkan afsöndrad baptist-församling. -- D. har tre städer: Falun, Hedemora och Säter. Dessas folkmängd vid 1878 års utgång (6,807, 1,272 och 498 innev.) utgjorde af hela länets befolkning (190,299 innev.) allenast 4 1/2 %. -- en proportion, som i mer än femtio år stått oförändrad, tvärt emot förhållandet i rikets flesta öfriga län. Vid senaste folkräkningen (1870) egde den qvinliga befolkningen en betydlig numerisk öfvervigt (1,086 qvinnor mot 1,000 män); allenast Upsala län och Gotland företedde högre siffra. Folkmängdstillväxten 1820--70 uppgick till 55 % och under de följande sju åren i årligt medeltal till 1,2 %.

Trots hindren af ett strängt klimat och en i allmänhet mager jordmån förete dock D:s jordbruksförhållanden bevis på aktningsvärda och af allt större framgång krönta sträfvanden. Genom frostländiga markers utdikning och aktgifvande på det rationella åkerbrukets lärdomar har man i D. nu kommit åtminstone derhän, att i goda år vårsädets afkastning motsvarar det egna behofvet. Allenast 3,12 % af länets hela yta upptagas af odlad jord, och endast 3,85 % af