Ord och Bild: 1896

82

KARL WÅHLIN.

hugo salmson.

ägo. I Sverige finner man dock ett par af hans förnämsta dukar, »Hvitbetsskörd i Picardie» (i Göteborgs museum) och »Spinnerskan» (i Pontus Fiirstenbergs galleri); äfven »Den lilla axplockerskan» (i Nationalmuseum) är en god exponent för Salmsons konst, som dessutom är representerad i flera enskilda samlingar i Stockholm och Göteborg. Utom genretaflor målade han äfven porträtt, helst i liten skala. Salmson, som var en målare af den riktning, som Jules Breton representerar, hade dock icke den gamle franske mästarens poesi och djup i uppfattningen; men hans lätta och vårdade framställningssätt, grundadt på tåligt naturstudium, och hans förmåga af fin och nyanserad karakteristik berättigade honom till den erkända plats han intog bland Pariskonstnärerna på 1880-talet. Men förhållandena förändrades, de goda åren för konstnärerna voro förbi, och Salmsons pensel hade afmattats. Det var då som

modet att lefva svek honom. Några af hans efterlämnade arbeten hafva nyligen varit utställda i Stockholm.

Carl Hedelin var aldrig någon bemärkt konstnär men en gärna sedd medarbetare såsom illustratör i olika publikationer, företrädesvis i Ny illustrerad tidning. För »Ord och bild» utförde han endast en teckning till »En marknadsresa i Lappland» af Hugo Samzelius (i i:a årg.) och fem teckningar till Frans Hedbergs dikt »Den gamle lotsen berättar» (i 2:a årg.). Hedelin var en sluten natur, och under hans slutenhet dolde sig rätt mycket svårmod, som på senare tiden tilltog. Med den kännedom man äger om Hedelins karakter och föregåenden är det ganska säkert, att han varit, om icke oskyldig till det vanärande brott, för hvilket han under sin vistelse i Paris dömdes till fängelsestraff, så åtminstone otillräknelig vid dess begående. Utan kännedom om de ansträngningar, som gjordes från svensk sida för att framkalla rättegångens återupptagande, afhände han sig i förtviflan lifvet i fängelset. Hans sorg-

carl hedelin. sj alfportratt, blyertsteckning.

I Nationalmuseum.