Ord och Bild: 1896

2 6

DAGBOKEN.

den, ty ingenstädes ligger fosterlandskänslan i den grad sida vid sida med känslan af världsborgarskap som i sjömännens lif.

Jacob Hilditch's noveller fängsla i lika hög grad genom sitt inre lif som genom föredragets enkelhet och lugn. Särskildt ha vi all anledning att hos oss mottaga hans bok som en värdefull ackvisition, ty den är ett arbete af det slaget som, ehuru af högt litterärt värde, likväl icke kräfver litterär bildning för att uppskattas och njutas. Den svenska litteraturskalan har just så ytterst få och svagt representerade mellantoner mellan det geniala och det dilettantmässiga, det originela och det platta, det djupa och det alltför lättfattliga, Athen och Vexiö.

&

Den samling »Spanska noveller», som af hr Adolf Hillman har öfverflyttats till vårt språk, innesluter en del saker af stort intresse, en del åter af mindre betydelse. Särskildt torde skadinaviska läsare få tämligen svårt att dela den beundran marquis de Prat i sitt förord egnar åt pater Luis Coloma, åtminstone för så vidt de båda noveller af hans hand, som här meddelas, få betraktas som någorlunda representativa för hans författarskap. Den första af dem är noga räknadt ingenting annat än en liten anekdot, som visserligen i och för sig kan vara rätt uppbygglig, men som icke har så synnerligt mycket med skön litteratur att skaffa. Den andra åter, en berättelse från ett af Spaniens många inbördeskrig, kan låta läsa sig med ett visst intresse, ehuru så väl komposition som stil kännetecknas af en stämningslös och tämligen tom bravur, som hos en germanisk läsare knappast finner den resonansbotten den söker. Hvad författaren ger, är en liten för oss tämligen föråldrad intrig, inneslutande sin lilla moral och klädd i hvad man förr i världen kallade vackert språk; hvad han icke förmår gifva, åtminstone icke här, är poesi och själsskildring. Eugenio lellés, likaledes företrädd af två noveller, synes vara af ett skaplynne tämligen besläktadt med pater Co-lomas. De öfriga namnen, Narciso Campillo, Palacio Valdès och Emilia Pardo Bazàn, äro de som egentligen gifva boken dess valör. »Den blindes sparbössa» af Campillo är en förträffligt berättad historia öfver ett originelt motiv, ställdt mot en fängslande bakgrund af spanskt folklif; äfven en annan skiss af samme författare, »Brigantinen Caritä», kan göra

berättigade anspråk på att fängsla intresset, om den än med åtskilliga andra nummer i samlingen delar svagheten att vara en af konstnärlig fantasi väl litet bearbetad »sann händelse». »Puritanerna» af Palacio Valdès är en liten täck och roande histoire galante. Emilia Pardo Bazàn slutligen har bidragit med samlingens utan all fråga kraftigaste och betydligaste novell: »1 Guds faders namn . .» Det är visserligen en »sann händelse» det gäller äfven här, det har författarinnan till och med haft den öfverflödiga samvetsgrann-heten att upplysa på titelbladet; men det betyder föga, ty den är berättad med stor och gripande konst. En berättelse sådan som den kan i och för sig nära nog utgöra ett tillräckligt raison d'étre för en hel bok.

Hj. S.

MÄLARDROTTNINGEN.

En skildring i ord och bild af Sveriges hufvudstad och dess omgifningar. Haft i —13.

Fahlcrantz & Co.

Imer än vanligt hög grad gäller det om de arbeten, som utgifvas af Fahlcrantz & Co., att förläggaren själf med personligt initiativ deltager i den redaktionela delen af arbetet, och man behöfver ej bläddra länge i de föreliggande tolf häftena af »Mälardrottningen» för att finna icke blott den kloka beräkningen af hvad som gör ett arbete af detta slag eftersökt bland allmänheten, utan i lika hög grad det personliga intresset för hufvudstadens många anslående sidor, som gifvit ett väl genomtänkt sammanhang åt de många artistiska medarbe-tarnes bidrag och kommit dessa att tillsammans med de fotografiska vyerna dana en omsorgsfullt hopfogad bildkrönika öfver vår hufvudstad.

Alla illustrationerna äro utförda enkom för detta arbete, flertalet efter artistiska original af Viktor Andrén, Alfred Bergström, Viktor Forssell, Edv. Forsström, A. T. Gellerstedt, Rob. Haglund, Tryggve Hermelin, Ferd. Hernlund, P. D. Holm, Axel Jungstedt, John Kindborg, A. M. Lindström, D. Ljungdahl, Rob. Lundberg, C. Schu-berth, H. af Sillén, Axel Sjöberg, Johan Tirén m. fl. Man kan ifrågasätta huruvida icke, i fråga om bilder af topografiskt intresse, de fotografiska reproduktionerna ändå utgöra sista instansen, och man kan från detta arbete, liksom från de flesta liknande, hämta exempel på den konstnärliga blickens otillförlitlighet i fråga om exakta uppgifter, hvarjämte det ej