Ord och Bild: 1896

DAGBOKEN.

7 i

kan nekas, att flertalet af våra konstnärer behandla figurstaffaget på ett för Stockholm föga karakteriskt sätt; men å andra sidan skänker det artistiska utförandet en prägel af behaglig omväxling och lyx åt boken, och många af bilderna, icke minst de af Ljungdahl utförda, böra nämnas med lifligt erkännande för sin noggranna verklighetstrohet i förening med ett vackert artistiskt manér. Bättre än min an-befallning tala till arbetets fördel de bildprof, som vi hafva förmånen att i detta och nästföljande häfte visa våra läsare. Det beror på arten af artikelns ämne, att bland dem ej kunnat inflyta någon af de många bilderna af naturen i Stockholms omgifningar. Här visar sig A. T. Gellerstedt i sina anspråkslösa men fina och älskvärda skisser hafva fångat mera än någon annan af charmen i denna natur.

De flesta af de fotografiska bilderna äro med artistisk uppfattning tagna af B. Orling.

För texten har förläggaren lyckats förvärfva Georg Nordensvans goda och erfarna penna, som visat sig kunna med stor fullständighet i förhållande till utrymmet redogöra för hufvudstaden i alla dess olika delar. Ett drag hos denne författare, med hvilket vi särskildt sympatisera, är hans pietet för de gamla historiska minnenas vidmakthållande och hans ovilja mot

den vandaliska moderniseringsifver, som efter en ganska omild framfart på andra håll nu samlar sina krafter till ett angrepp på Staden inom broarne. Han yttrar härom bl. a. följande sunda ord: »East mycket inom den gamla stadens område blifvit förstördt och van-daliseradt, så finns där ändå tillräckligt mycket kvar ännu att vårda och värna. Jag vill inte att man skall restaurera staden, bygga upp det raserade på nytt, ty det blefve en tom teaterdekoration, men jag vill, att man vid alla omändringar och alla nybyggen inom staden skulle utgå från dennas egen individuela karakter. — Det gamla Stockholm har rätt att bli behandladt med försiktighet, med pietet och smak, konsekvent hvad det hela vidkommer, men med frihet för fantasien och konstnärskänslan hvad beträffar detaljerna».

Läsarne af »En historisk vandring genom Stockholm» i detta och närmast följande häfte skola finna, att vår ärade medarbetarinna fröken Ellen Friis kraftigt förfäktar en liknande ståndpunkt, och om det skulle behöfvas, äro vi beredda att oftare återkomma till den ur konstnärlig och patriotisk synpunkt lika viktiga frågan om huru långt vår tids spekulationsanda kan och får gå i grusandet af svenska fornminnen. K. W—n.

KONST.

NYA GALLERIVERK.

Det yngsta af de stora europeiska gallerierna, hvilket icke förty är ett af de intressantaste och mest egenartade, Englands National Gallery (upprättadt först 1824) har redan för flera år sedan sökt dela något med sig af sin rikedom åt aflägset boende konstvänner genom ett väldigt folio-verk, som, om jag mins rätt, utkom på någon af de stora tyska fotografianstalternas förlag. Af detta galleriverk, där taflorna återgifvas medelst rena fotografier (hvilka emellertid äro sällsynt skickligt utförda) äger vårt land ett exemplar, förvaradt i Lunds Universitets Konstmuseum, dit det inköptes af muséets upphofsman, Gustaf Ljunggren.

I april detta år har emellertid den bekanta Münchenerfirman Hanfstængl öfver National Gallery börjat utgifva ett billigare, för en större allmänhet beräknadt verk med åtföljande text af den engelske konsthistorikern Charles L.

Eastloke. Formatet är kvart och omfånget beräknas till 1 o häften till ett pris af 1 5 kr. per häfte. I hvarje häfte förefinnes utom texten, hvilken är fortlöpande och populärt hållen, 1 o helsides fotogravyrer och 5 i texten inströdda ljustrycksbilder. Första häftet inledes af en kort historik öfver muséets ganska enkla historia och behandlar för öfrigt i text och afbildningar det tidigaste italienska måleriet, för hvilket muséet eger representanter i Cimabue, Giottos skola, Lippierna, Fiesole m. fl. Utstyrseln är vacker, afbildningarne goda, ehuru ibland väl små — detta gäller särskildt om predellabilden af Fiesole »Kristus omgifven af englar, patriarker, helgon och martyrer» — men med de egentliga galleriverken utan text kan detta mera populära arbete icke täfla i elegans och gedigenhet. Hos Nordin och Josephson finnes ett exemplar af verket.

Slutligen har Wiens Gesellschaft für ver-vielfältigende Kunst öfver det furstliga Lich-