Sida 663
2 6 dagboken.
TEATER.
STOCKHOLMS TEATRAR. K. Dramatiska teatern.
Mars 23. Herr Dar danell och hans upptÄg pÄ landet. Lustspel i 4 akter med körer och kupletter af August Blanche.
Vasateatern.
Mars 9. Den kritiska Ă„ldern. Komedi i 3 akter af Jules Lemaitre. Ăfvers, frĂ„n franskan. » 26. Det stora forslaget. Komedi i 4 akter af P. Staaff.
Södra teatern.
Mars 4. Wahlboms pensionat. Lustspel i 4 akter efter en frĂ€mmande idĂ© af â â âr. » 13. Herr Dardanell och hans upptĂ„g pĂ„ landet. Lustspel i 4 akter med körer och kupletter af August Blanche. âąt 30. Profkyssen. Operett i 3 akter. Musiken
af Millöcker.
*
Kungl. Dramatiska teatern afbröt raden af »Talismanens» utsÄlda hus med en rad af utsÄlda hus pÄ August Blanches »Herr Dardanell och hans upptÄg pÄ landet», som till en privat arrangerad matiné af teaterns nitiske och förtjÀnte andre regissör lÄnades frÄn Södra teaterns repertoar med herr Gustaf Bergström, ett lÄn som sedan teaterns direktion öfvertog, naturligtvis med den vÀsentliga afbetalningen, att herr Bergström Äterbördades. Det Àr sedan flere Är en coutume, att de program, som af den ene eller andre af teaterns medlemmar upptagas till spelning och inöfvas för privat arrangerade förestÀllningar med benÀget bitrÀde af kamrater, sedan inglida i teaterns ordinarie repertoar. PÄ sÄdant sÀtt hafva »Helgon eller vansinnig», »Syrsan», »Ett resande teatersÀllskap» m. fl. stycken kommit till uppförande. Och vi hafva sÄ mÄnga gÄnger haft skÀl att glÀdjas Ät den omvÀxling och det vÀrde, som hÀrigenom tillförts spellistan, att vi Àfven denna gÄng mÄ utan opposition finna oss i hvad som skett, Àfven om vi ej kunna undertrycka vÄra betÀnkligheter vis à vis en konkurrens af detta slag mellan landets första seen och en sekundteater om ett den senares repertoarstycke. Det har emellertid varit mycket tydligt, att publiken gÀrna vill se Dardanell vid KungstrÀdgÄrden lika vÀl som vid Mosebacketorg och mycket gÀrna vill se Agapetus i fru
Hartmanns intagande gestalt. Men Ă€fven under antagande, att det Ă€r publikens vilja som hĂ€r verkat bestĂ€mmande, mĂ„ det ej förtĂ€nkas fru Hartmann, om hon gĂ€rna velat spela Agapetus mer Ă€n en enstaka gĂ„ng, ty det Ă€r en drĂ„plig prestation, sĂ„ full af ett smittsamt, sprit' tande godt humör, att sĂ„vĂ€l de reservationer, som lyst igenom ofvanstĂ„ende rader, som mĂ„nga andra utan pardon slĂ„s till marken af det segervissa, komiska lugnet i framstĂ€llningen. Ăfven den trumpnaste fĂ„r sig ett godt, hjĂ€rtligt, friskt skratt, och hvem har nĂ„got att sĂ€ga, sedan man skrattat sĂ„? Vi lĂ€mna dĂ€rföre dĂ€rhĂ€n, om stycket nu borde hafva tagits upp pĂ„ k. dramatiska teaterns seen, och om fru Hartmanns rika gĂ„fvor ej borde rĂ€cka till med samma framgĂ„ng i andra, djupare uppgifter Ă€n i dessa ofantligt roande variationer af den halfvuxna Ă„lderns gaucherie, och vi gifva oss pĂ„ nĂ„d och onĂ„d, ty detta Ă€r i sin art en utmĂ€rkt konst, full af glĂ€dje och putslustighet, med mĂ„tta och finess i formen. Fullt ut lika förtrĂ€fflig som fru Hartman var fru Sandell, hvilkens rika begĂ„fning lika litet som de flesta rika begĂ„f-ningar saknar sin humoristiska malmgĂ„ng; och herr Hedlund, som fĂ„tt det vanskliga vĂ€rfvet sig anförtrodt att ersĂ€tta Gustaf Bergström i titelrollen, skiljer sig med stor heder hĂ€rifrĂ„n. Han har lyckats att vid instuderingen af rollen sĂ„ totalt abstrahera frĂ„n den populĂ€ra Bergströmstypen, att nu icke heller Ă„skĂ„daren kommer ihĂ„g att göra jĂ€mförelser utan blott med vĂ€lbehag konstaterar det lif och den smidighet, som utmĂ€rka herr Hedlunds Dardanell. Ăfriga roller gĂ„fvos jĂ€mnt bra, nĂ„got schablonmĂ€ssigt som de Ă€ro skrifna.
Nu ÄterstÄr att se, om Blanches Agapetus sÄ smÄningom vill draga sig tillbaka för nÄgon tid, och om dÄ Calderons Sigismund skall fÄ komma fram i stÀllet. BÄde författare och utförandets konstnÀrlighet Àro vÀrdiga den successionen. Herr Emil Hillberg gaf nÀmligen pÄ SkÀrtorsdagen Ä k. operan en soaré, hvars program upptog det 250-Äriga skÄdespelet »Lifvet en dröm». Herr Hillbergs framstÀllning af prins Sigismund utmÀrkte sig för all den otÀmda kraft i sÄvÀl godt som ondt, som hÀr ovillkorligen mÄste finnas. Ty denne furste, som tror, att lifvets tilldragelser Àro drömmens gyckelbilder, Àr minst af
