Sida 136
komet.
PLANETSYSTEMETS FRAMTID.
af N. V. E. NORDENMARK. Med 3 bilder.
VT"I veta, att jorden liksom de öfriga planeterna löper i en evig kretsdans kring sin lifgifvande centralkropp solen. Huru lÀnge de skola kunna fortsÀtta detta sitt enformiga lopp, Àr ju en frÄga af allra djupaste intresse för oss, och mÄngen söker helt visst svaret pÄ det spörsmÄlet, som ju sÄ intimt berör vÄra mest vitala intressen.
Visserligen kan det tyckas vara ett obetÀnksamt himlastormande att söka fÄ den frÄgan besvarad, men icke desto mindre Àger vetenskapen medel i sin hand att lösa detta i kulturelt hÀnseende sÄ betydelsefulla problem.
En allmÀnt utbredd Äsikt, som i alla tider haft anhÀngare, icke blott bland
icke astronomer utan Àfven understundom bland astronomerna sjÀlfva, Àr den, att jorden skulle kunna förgöras genom sammanstötningen med en komet. Den förestÀllningen kunde ju ha nÄgot af berÀttigande hos sig, sÄ lÀnge man ej kÀnde kometernas natur sÄ vÀl, som man nu gör.
Kometerna Àro himlakroppar af ytterst tunn materia. De bestÄ, som bekant, af tre delar, kÀrnan, omhöljet eller kronan, och svansen. Emellertid förtÀtar sig det kÀrnan omgifvande dunstlika omhöljet sÄ regelbundet och kontinuerligt, att man ej med bestÀmdhet kan sÀga, hvar kÀrnan börjar. Man kan redan hÀraf förstÄ, att till och med kometens tÀtaste del icke Àr nÄgot annat Àn ett tunnt moln, ett aggregat
