Sida 447
ETT SVENSKT SKALDEĂDE.
skildradt af GUSTAF af GEIJERSTAM. Med 3 bilder.
(Eftertryck förbjudes.)
in memoriam.
DET var en afton pĂ„ vĂ„rvintern, dĂ„ jag satt samman med ett par af mina litterĂ€ra vĂ€nner, och samtalet rĂ„kade falla pĂ„ den geniale unge mĂ„laren Lager-Nelson, hvilken dĂ„ nyligen aflidit. Nu Ă€r det med den svenska konsten och litteraturen alldeles som med vildmarkens mĂ€nniskor. Bland dem hĂ€nder sĂ„ mycket, som intet öga ser och intet öra hör och i ingen mĂ€nniskas hjĂ€rta skrifvet Ă€r. DĂ€r formas stora mĂ€nniskoöden, dĂ€r stiga de vildaste drömmar mot himmelen, dĂ€r dö dessa stora drömmare, innan de hunnit gifva sina tankar blifvande lif. Det Ă€r ofta en slump, om ett förstĂ„ende öga, nĂ€r det lĂ€nge sedan blifvit för sent, upptĂ€cker hvad ett sĂ„dant mĂ€nniskoöde varit och söker Ă„terstĂ€lla bilden af en sĂ„dan diktare eller konstnĂ€r för den stora mĂ€ngden af hans landsmĂ€n, hvilka med undran skola lyssna till sagan â och fortfara att stĂ„ likgiltiga inför hvarje nytt sĂ„dant mĂ€nniskoöde, som inför deras ögon utspelar sin traditionela tragik.
Om detta och mycket annat dÀrmed sammanhÀngande talade vi denna afton, och frÄn Lager-Nelson kom samtalet att springa öfver till den unge diktare, hvilkens namn Ànnu Àr obekant för alla andra Àn för dem, hvilka hörde till hans
pelle molin.
