Ord och Bild: 1896

2 Arg. 1896. Bilaga till ORD OCH BILD. N;r l, Januari.

LITTERATUR.

INSÄNDA BÖCKER.

Från Albert Bonniers förlag:

Viktor Hugo Wickström (Christer Swahn): Kvinnostudier af en ungkarl. Pris 1.50.

Från P. A. Norstedt & söner:

Gunnar Andersson : Svenska växtvärldens historia. Pris 4 kr.

S. L—d Adlersparre och Sigrid Leijonhufvud: Fredrika Bremer. Biografisk studie. Häft. 3. Pris i kr. Utkommer i 8 häften à 1 kr.

Från C. W. K. Gleerup. Lund:

Ewert Wrangel: Frihetstidens odlingshistoria. Häft. 4 (sluthäftet). Pris 1 kr.

Från Svenska slöjdföreningen:

Meddelanden från Svenska Slöjdföreningen år 1895.

Redaktör: C. A. ossbahr. Mönster for konstindustri och slöjd, utg. af Svenska Slöjdföreningen. Årg. XXII.

JOAO DE DEUS.

† 12 jan. 1896.

Det är kungssorg på Portugals parnass. Det käcka lilla vikingafolkets genuinaste och populäraste skald i vårt århundrade har slutat sina dagar. Men icke blott den portugisiska skaldekonsten utan allt hvad portugisisk civilisation heter har i och med Joao de Deus' död sett en af sina stoltaste ledfyrar slockna. Ty jämte det att Joao de Deus var en skald »med Guds nåde», var han äfven en snillrik pedagog af epokgörande betydelse.

Joao de Deus föddes den 8 mars år 1830 i Portugals sydligaste provins Algarve, af anspråkslös familj. Den äkta nationela folkligheten i sin diktning insög han sålunda med modersmjölken. Enligt faderns önskan att han skulle gå ämbetsmannabanan kom han efter slutade skolstudier till Coimbra. Men

något mönster för en student med ambition blef den unge Joao icke. Han behöfde tio år för att ta sin juridiska slutexamen — »lika lång tid, som trojanska kriget varade», brukade han säga.

Redan nu lade han ofrivilligt i dagen den brist på praktiskt sinne, som hela lifvet följde honom. Han var och förblef ett stort barn och ett godt barn, som skydde hvad som smakade af disciplin eller af affär och köpslående. Han uppgick helt i nuet, och sorglöst lät han lifvet leka för sin blick utan att bekymra sig om morgondagen. Han hade alltså många beröringspunkter med sin likaledes nyss bortgångne franske samtida Paul Verlaine. Bagge voro de omedelbara naturskalder, bägge blefvo de för en förkonstlad och maniererad poesi af en pånyttfödande betydelse, som påminner om den verkan, man såg »upptäckten» af folkvisan framkalla mot slutet af förra århundradet. Men barnasinnets renhet blef aldrig hos Joao de Deus förgiftad såsom hos Verlaine. Därför gör Joao de Deus' diktning också ett långt mera harmoniskt intryck än hans ständigt vacklande franske skaldebroders.

Den erotiska anläggningen är det förhärskande draget i det portugisiska folklynnet. Och genom att i okonstlade och sångbara dikter och visor eller snarfyndiga smårim (samlade i de tre volymerna »Flores do campo», »Ramo de flores» och »Folhas soltas») variera kärlekens outtömliga tema har Joao de Deus i sina landsmäns ögon blifvit den mest portugisiske bland deras skalder i detta århundrade. Utan att blygas öfver sitt hjärtas rörelser, utan att frukta tadel för känslosamhet har han låtit sin penna uppteckna hvarje jubel eller suck, som ljöd från den lyra, han hörde klinga inom sitt bröst. Och huru litet han därvid frågade efter regler och skolmässig