Sida 685
I i I
2 Ă rg, 1896, Bilaga till ORD OCH BILD. N:r 6, Juni.
LITTERATUR.
INSĂNDA BĂCKER.
FrÄn Alb. Bonniers förlag:
Jane Gernandt-Claine: Hella och andra historier
om hinnor. Pris 3 kr. EugÚne Hemberg: Jakt och turistskildringar frÀn
tsarernas land. Pris 3.50. Wilma Lindé: Ragnhild. Roman. Pris 3 kr. Axel LundegÄrd: Dikter. Pris 2.75.
FrÄn Looström & komp.:
JOSEPH TurquaU: Generalskan Bonaparte 1. Pris 2.25. »Rita»: Lairden af Cockpen. Pris 3.50.
FrÄn Fr. Skoglunds förlag:
Lovisa Petterkvist: Hemma i Jockmock. Pris 3.50.
FrÄn Wahlström & Widstrand:
Lotten von KrĂŠmeR: Eterneller. Pris 2 kr.
FrÄn Aktiebolaget H. Kiemmings antikvarit:
Bernhard Lundstedt: Sveriges periodiska littera tur. Bibliografi II.
NYTT FRĂ N DANMARK.
Gustav Wied: Erotik. Satyrspil i tre akter. (Gyl-
dendalske Boghandel.) Karl Larsen: Doktor /.v. (Gyldendalske Boghandel.)
PĂ„ baksidan af Gustav Wieds kvicka pjes »Erotik» sitter Amor pĂ„ en hvit sky och grĂ„ter, dels emedan han Ă€r nĂ„got litet »sittlich entrĂŒstet» öfver den balett, som uppföres under hans ögon, dels ocksĂ„ emedan han blifvit bestulen pĂ„ sin bĂ„ge. Denna Ă„ter handteras pĂ„ omslagets framsida af en mera glad Ă€n vacker satyr, som utom de traditionella bockbenen ocksĂ„ blifvit utstyrd med ett par Ă„sneöron, och som dĂ€rtill har fĂ„tt det infallet att binda fast ett par smĂ„ hvita vingar
vid skuldrorna â troligen i hopp att en och annan gĂ„ng, synnerligast efter mörkrets inbrott, kunna fĂ„ gĂ„ och gĂ€lla för den veritable kĂ€rleksguden.
Det fÄr han ocksÄ ofta nog, och specielt hÀr i stycket.
Antikvitetshandlaren Snild brinner af begĂ€r att för godt pris komma öfver ett »antikt» skĂ„p, hvars Ă€gare, proprietĂ€r Spag, icke vĂ„gar sĂ€lja det till honom, emedan han kĂ€nner pĂ„ sig, att han i sĂ„ fall kommer att bli lurad. Detta skĂ„p Ă€r handlingens drifvande kraft. Spags hushĂ„llerska Petersen har fĂ„tt Ă€rfva 6,000 kronor och önskar nu avancera till hans fru, en affĂ€r som hon drifver igenom med Snilds diskreta bistĂ„nd, mot löfte att sedan i sin tur ha honom i Ă„tanke med afseende pĂ„ skĂ„pet. . . Denna förlofning drar emellertid en annan med sig, nĂ€mligen mellan landtbrukaren Kraft och hans hushĂ„llerska SĂžrensen, hvilken Ă„ter ger Snild till skĂ€nks en »antik» spegel, som hon dagen förut icke ville sĂ€lja under femtio kronor af pietet mot sin aflidne far, som i lifstiden brukade anvĂ€nda spegeln till »at barbere sig i». Den fiffige antikvitetshandlaren kan alltsĂ„ i sitt skĂ„ltal i slutscenen med goda skĂ€l sĂ€ga: »Mine Damer og Herrer! Irotiken er en af Livets hĂžjeste Magter! . . . Leve den lille Gud Amorsen, den store Iros, Hurra!» Som han emellertid Ă€r mera retoriker â inom sin sfĂ€r! â Ă€n egentlig kĂ€nslomĂ€nniska, lurar han ogeneradt sin egen gamla liaison Jensen, en sömmerska som han tjugu gĂ„nger lofvat att gifta sig med.
Ăfver detta innehĂ„ll, som i ett referat helt visst verkar en smula besonders, har
