Ord och Bild: 1896

K O N S T.

fris till tapeten jpåf&geln» af walter crane.

WALTER CRANE.

Med II bilder.

England har i våra dagar -— sedan ej så många år tillbaka i tiden — i konstnärligt afseende genomgått en utveckling, som ej har många motstycken i smakens historia.

I ett af sina bref från England säger Geijer år 1834 om engelsmännen: »Det är ett folk utan skönhetssinne, utan smak», och att dessa »hårda ord», som han själf kallar dem, voro berättigade, därför borgar en ännu långt senare bestående, till tradition blifven öfvertygelse om »engelsk smaklöshet».

I denna dag står Englands konst i främsta ledet bland kulturfolkens, och dess konstindustri blir i allt vidsträcktare mån mönster och förebild för andra länders.

Själfva räkna engelsmännen den första världsutställningen i London år 1851 såsom den vändpunkt, från hvilken den nu härskande renässansen i deras konstsmak är att spåra, och om liknande resultat kunde vinnas af internationela utställningar i allmänhet, så vore dessas nytta, om också endast af denna anledning, i sanning odisputabel.

Orsakerna till den moderna engelska renässansen torde emellertid kunna sökas i ännu andra omständigheter. En af de viktigaste förutsättningarne för densamma är den egendomliga rörelse inom Englands konst, som kallas prærafaelitismen. Den är särskildt viktig därför, att den dekorativa

konsten i England ännu alltjämt bär dess tydliga stämpel och att det specielt originela i den nu blomstrande engelska konstindustrien i rätt nedstigande led härstammar från den.

Då nu vi svenskar för första gången hemma hos oss själfva fått göra bekantskap med engelsk konst, är det en händelse, som ser ut som en tanke, att det blifvit Walter

studie till »echoes of hellas». teckning af walter crane.