Ord och Bild: 1896

2 Årg. 1896. Bilaga till ORD OCH BILD. N:r 9, Sept.

LITTERATUR.

INSÄNDA BÖCKER.

Från Albert Bonniers forlag:

Alfred Jensen: Slavia. Kulturbilder från Wolga och Donau. Med talrika bilder. Häft. i. Pris 75 öre.

Från Nordin & Josephson:

Ludvig Josephson: Studier och kritiker. Fjärde häftet.

Från P. A. Norstedt & Söner:

W. C. Brögger & Nordahl Rolfsen m. fl.: Fridthiof Nansen i86i — i8c)j. Häft. 1—5 à 60 ore.

Svenska akademiens handlingar från år 1886. Tionde delen.

Från Wettergren & Kerber, Göteborg:

Ebba von Koch: Lefnadslycka. Frihet. Två noveller.

Från Hjalmar Biglers förlag, Kristiania: Fridthiof Nansen. Festskrift. Pris 1.50.

KINESISKA DIKTER

på svensk värs af Hans Emil Larsson. C. W. K. Gleerups, förlag. Lund 1894.

Hvem har icke sett en sådan där kinesgubbe af porslin, som sitter och nickar timmen lång, om man blott sätter hans hufvud i rörelse med en liten stöt? Jag satt just och såg på en sådan här om dagen. Jag satt och såg på honom så länge, att jag somnade in och drömde, att jag var kejsaren i Kina och satt ensam på min tron i mitt stora, tysta slott af porslin och nickade med hufvudet, medan jag tänkte på folkets nöd och på rikets forna glans och undrade öfver barbarernas segrar; och när jag tänkte på allt detta ville jag gråta, men kunde icke, ty jag var

själf af porslin och kunde endast nicka och nicka . . .

Och när jag vaknade, med hufvudet ännu fullt af kinesisk stämning, gick jag till bokhyllan och tog ned ett häfte, som redan hade stått där länge, utan att jag hade kunnat förmå mig att läsa det, ett häfte »Kinesiska dikter». Det underliga med dem är, att de äro vida mindre underliga än man skulle tro. Människoanden är öfverallt sig själf lik!

Se här den lilla dikten »Tankar under en stilla natt»:

Framför min säng med liflig glans ett ymnigt månsken blänker.

Att rimfrost det på marken är ett ögonblick jag tänker.

Jag lyfter hufvudet, månen ser jag högt på himlen stå.

Jag sänker hufvudet, mina tankar till min hembygd gå.

Icke ens den uppfinning, som kallas spleen, är vår egen; kineserna kände den före oss, liksom krutet och de lösa typerna. Li-Tai-Pe är den mästares namn, som diktat denna strof, lika starkt och djupt känd som enkel och afslutad i formen. Han lefde under den kinesiska litteraturens guldålder i åttonde århundradet af den kristna tidräkningen, alltså samtidigt med den äldre medeltiden i Europa och med den yngre järnåldern i Sverige. Redan vid unga år ryktbar för snille och lärdom, förde han ett upprördt och oroligt lif, än på samhällets höjder som sin kejsares afgudade gunstling och vän, än i onåd och landsflykt, sträfvande fattig från tavern till tavern. Som en äkta lyriker älskade han glaset eller rättare koppen, ty kineserna dricka sitt vin ur kopp, och denna kärlek blef hans död: då han en dag under en färd på Gula floden något omtöcknad af vin balanserade på båtkanten, föll han i vattnet och drunknade. Ki-