Ord och Bild: 1896

HELLAS.

Intryck vid åsynen af Hellas' kust.

A/ar hälsad, hafvets fagra mö

vid blå Korintosvik i klassisk ring af ö vid ö — en krets najader lik. Där sjunger du för seglarn än, som förr i sagans dar för Trojafararn och hans män, sirensång underbar.

Ur hafvets skum i fordomtid steg Afrodite fram, behagens drottning, evigt blid, till fröjd för gudars stam. Så stiger du bland hvita skär ur Medelhafvets blå, till marmor skummet stelnadt är en härlig bädd ändå!

Och strödd med lagrars långa rad,

förvissnad ej ännu,

den bjuder ljuflig hvilostad;

men njut ej hvilan du!

Stig upp och skär en lager ny

i Foibos' helga lund,

bjud tyst åt sekelslutets gny

vid gudars fest en stund!

Olympias folk hos Hades bor i tusenårig natt.

Ej Myrons bild det frambesvor, och Pindars sång var matt. Då vinkar du med Hermes' staf mot dina skuggors värld; Zevs nickar bifall: ur sin graf de börja återfärd.

Och åter några ögonblick i Helios' ljus de gå: lifslefvande, i forntidsskick skall Diskoskastarn stå, ditt Stadion skall ur seklers grus i marmorskrud stå fram, och kring dess banor gå ett brus af dionysiskt glam.

November 1895. J0han Bergman.

--^--

Ord och bild, j":e årg.

29