Ord och Bild: 1896

2 6

dagboken.

MUSIK.

K. OPERAN.

April 22. Den bergtagna.

» 27. Martha.

KONSERTER.

April 2. Alma Fohströms konsert.

» 3. Skapelsen.

» 5. Hr Rundbergs matiné.

» » Fjärde symfonikonserten.

» 8. Thora Hvass' trio-soaré.

> 18. Stenhammars & Bäcks slaviska musikafton.

» 19. O. D.-matiné.

» 25. Femte symfonikonserten.

> 26. Hr Langs matiné.

» 28. Filharmoniska sällskapets konsert i Kata rina kyrka.

Jag har denna gång först att nämna förra månadens konserter. Af dessa bjöd tredje symfonikonserten på gamla goda saker, Mozarts symfoni i D(n:o 5), Smetanas »Moldau», Fritz Arl-bergs ballad »Sten Sture,» sjungen af hr Lundqvist — en vacker hyllningsgärd åt den nyligen aflidne, utmärkte sångarens och sånglärarens minne — samt Saint-Saëns' c-moll-konsert, förträffligt spelad af den norske pianisten Martin Knutzen, som äfven i smärre stycken af Agathe Backer och Grieg hade tillfälle att dokumentera sig som en god förmåga å sitt instrument, hvaremot han mindre lyckades med Chopin, som han spelade alldeles för affekteradt och pretiöst. A Aulinska kvartettens fjärde soaré utgjordes nyheterna af en ganska underhållande och rutineradt skrifven oktett för stråkar och blåsare af den i Hamburg bosatte tyske tonsättaren Thieriot, en i sin art god efterklangskomposition, samt en genialisk, mästerligt arbetad duo för violin och piano af Franz Berwald, hvars humor här gnistrade och sprakade med en eld, som förde tanken på den stora förebilden, Beethoven, på samma gång som stilen, såväl i de humoristiska och eldiga som de mer romantiska ställena, är äkta Berwald. Denna komposition, som, hittills okänd, af en händelse lär ha upptäckts af komponistens son bland gamla Berwaldska papper — hur många fynd återstå här månne än att göra? — fick ett i det hela förträffligt utförande af hrr Aulin och Stenhammar, af hvilka särskildt den sistnämnde spelade helt briljant, hvaremot hr

Aulin har en viss tendens att spela äfven humoristiska ställen elegiskt, något som ju icke kan vara meningen. Programmet utfylldes med Schuberts undersköna d-mollkvartett, en af kammarmusikens äktaste pärlor.

Af öfriga konsertgifvare har jag först att nämna två utländska sångare, den rysk-finske basisten Hjalmar Frey och Berlinoperans celebre barytonist Paul Bulss, hvilkens sköna stämma det ju alltid hade sitt intresse att höra, ehuru vi uppriktigt sagdt själfva äga vida bättre ballad- och romanssångare, i hvilken egenskap han nu lät höra sig. Det mest träffande omdöme, som kanske fällts om Bulss, återfinnes i den sist utkomna delen af Hanslicks kritiker och lyder som så: »Viel Stimme und wenig Geist.» Det samma skulle också kunna sägas om hr Frey, hvilkens stämmedel emellertid icke uthärda någon jämförelse med den tyske kollegans, framför hvilken han dock hade den icke oväsentliga fördelen att alltid sjunga rent. Mest intryck gjorde den finske sångaren genom ett trohjärtadt och känsligt föredrag af sitt lands vackra folkvisor. På sina tvenne konserter hann han för öfrigt att gå igenom större delen af .den mest gängse amatörrepertoaren för bassångare; man förskonades hvarken från Soldatgossen, Wennerbergs »Jag bor i bergets salar» eller Otto Lindblads Trollhättan, sånger, hvilka samtliga ännu kunna höras med ett visst nöje i ett enskildt lag, men som verkligen göra ett egendomligt intryck i en konsertsal. Äfven en svensk sångare konserterade med stor framgång, nämligen hr Salomon Smith, som tillsammans med hr Franz Neruda gaf en mycket talrikt besökt konsert i Musikaliska Akademien, hvarvid han mindre framstod till sin fördel i grefvens aria ur Mozart Figaro, som måste sjungas med ett mer nyanseradt föredrag än det, herr Smith lät höra, men så mycket mer gjorde sig gällande i romansei af Schumann och Lassen. Herr Nerudas mästerliga violoncellspel var sig i allo likt, och äfven som ackompagnatör å pianot framstod han som öfverlägsen artist. Fru Edling, som medverkade vid denna konsert, tolkade såväl Mozart som Schumann på förträffligt vis.

Stenhammars och Bäcks andra musikafton