Ord och Bild: 1896

2 Årg. 1896.

Bilaga till ORD OCH BILD.

N:r 11, Nov.

LITTERATUR.

INSÄNDA BÖCKER.

Från Albert Bonniers förlag:

Nils ERDMANN: Esaias Tegnér. En porträttstudie.

Häft. i och 2 à 50 öre. Alfred Jensen: Slavia. Kulturbilder från Wolga till Donau. Häft. 1—4 à 75 öre.

Från Gustaf Chelius:

Theodore Child: Skönhetsträngtan. Öfvers, från engelskan af Eugene Draghi. Pris 2 kr.

Från C. E. Fritzes k. hofbokhandel (i distr.):

Meddelanden från Nerikes fornminnesförening. Utg. genom sekreteraren. Pris 2.50.

MATHILDA MALLING: EREMITAGEIDYLLEN.

Stockholm, Albert Bonnier.

Fru Malling älskar att fylla sina böcker med klangen af stora namn. Napoleon I har en tid varit hennes favoritfigur; hon har nu vändt sin håg mot Rousseau. Det är likväl den skillnaden mellan dessa båda, att man gent emot Napoleon gör en god gärning med att romantisera honom, ty han behöfver det verkligen; hvad däremot Rousseau beträffar, har han som bekant i tillräcklig grad romantiserat sig själf och gjort det med mästarehand. Jag använder här icke ordet romantisera i någon nedsättande betydelse utan i den allra bästa. Då man läser denna underbara nionde bok af Rousseaus Confessions, i hvilken den store enslingen berättar om sin för honom så ödesdigra kärlek till M:e d'Houdetot, den kärlek, som han själf kallade sin första och som i alla händelser blef hans sista, som inspirerade La nouvelle Heloise och som i hans erinring alltid blef stående som gränsmärket mellan hans lifs sommar och dess stormiga höst — har man icke då hela tiden starkt och afgjordt intrycket af en roman, en glänsande

och gripande roman, och af att slumpens lek här blifvit väl icke förvanskad men ordnad af en stor diktares fantasi? Och är det icke en litet underlig idé af en modern författarinna att på grundvalen af detta stoff, redan så utförligt behandladt icke blott i Les Confessions, utan äfven i M:e d'Epinays memoarer och i en mängd litteraturhistoriska arbeten, vilja bygga en ny roman — att vilja romantisera romanen! Man väntar då af en sådan bok, att den skall gifva oss något, som den berömda källskriften icke förmår skänka — eljes vore den ju meningslös —, men hvari kan detta nya bestå? Det vore för mycket begärdt af fru Malling, att hon skulle fylla luckorna i Rousseaus minne; det kan alltså icke vara något som har afseende på handlingens psykologiska tråd. 1 det hänseendet afklipper författarinnan för öfrigt redan med förordet alla förväntningar: hon har icke haft för afsikt att psykologiskt kommentera sitt stoff. Icke heller är det troligt, att hon i skildringens poetiska kraft och i lidelsens glöd ämnar söka slå Rousseau ur brädet. Hvad är det då, detta nya, som skall vara bokens raison d'étre?

Det är accessoarerna.

Man vet hur summariskt det adertonde århundradets berättarkonst gick till väga i allt hvad som rörde accessoarer: om handlingen t. ex. försiggick under Ludvig XIII, så lät man helt enkelt läsaren gissa sig till att möblerna också voro style Louis XIII och brydde sig icke om att närmare beskrifva dem. Icke heller på landskapet slösade man många ord. Hvad nu särskildt naturskildringen beträffar, brot ju Rousseau som bekant med traditionen och öppnade en ny æra; möblerna däremot lämnade han i sitt värde. Denna brist fyller fru Malling. I en liflig och ofta verk-