Ord och Bild: 1896

DAGBOKEN.

7 i

MUSIK.

OPERASÄSONGEN I PARIS

har under den förflutna vintern icke erbjudit mycket af större intresse. Intet af de sju nya verk, som kommo till utförande å Grand Opéra eller Opéra-Comique, torde kunna förskaffa den franska skolan ökad berömmelse eller ens förmå att tränga utöfver Frankrikes gränser, med undantag blott för Massenets senaste verk »La Navarraise», som redan gjort sin rund å de förnämsta kontinentala scenerna och till och med uppförts i Budapest och — i Stockholm. Navarresiskan, som hade en kortare tids sensationel framgång å Opéra-Comique med den utmärkta sångerskan Emma Calvé som en glänsande representant för den enkom för henne skrifna hufvudro[len, torde emellertid i Paris lika litet som annorstädes visa sig som verkligt repertoarstycke. Den äger härtill, trots hopandet af yttre effekter, alltför liten dramatisk bärkraft, och äfven musiken är, ehuru skickligt gjord, alldeles för tunn för att kunna på allvar fånga intresset.

Af Opéra-Comiques öfriga nyheter har ingen egentligen slagit an. Xavière, hvars librett kalkerats på Ferdinand Fabres bekanta bygderoman, försvann — trots ett godt utförande med den utmärkte komikern Fugère, tenoren Clément, m:lle Leclerc och en begåfvad debutant m:lle Dubois i hufvudrollerna •— snart från spellistan. Den skickligt och spirituelt skrifna musiken af Théodore Dubois, lärare i komposition vid Pariskonservatoriet, hade dock sina stora förtjänster men var för litet dramatisk. Lika liten varaktig lycka gjorde La Jacquerie, den aflidne Lalos efterlämnade operafragment, som fortsatts och afslutats af den som musikhistoriker mer än som komponist förtjänstfulle Arthur Coquard. Lalo är mest känd såsom komponist till »Le roi d'Ys», hvilken anses som en af de bästa nyare franska operor och på sin tid hade stor succés på Opéra-Comique, som alltså numera äfven ger rent lyriska dramer af »Lohengrins» kaliber. »La Jacquerie» utfördes förträffligt af barytonsångaren Bouvet, altsångerskan mille Delna, f. n. Opéra-Comiques mest populära sujett, m. fl. — »Le chevalier d'Har-mentah, Messagers nya opera, till hvars librett Dumas' pères roman med samma namn ligger till grund, gjorde till och med nära nog fiasko,

hvartill det med undantag för Fugère skäligen medelmåttiga utförandet väl starkt bidrog, ehuru den långrandiga och i kompositionen lösa texten icke heller lär varit utan grund till nederlaget. Messagers musik berömmes emellertid af kompetenta domare mycket, och »Le chevalier d'Harmental» lär nästa höst komma att med Van Dyck i titelrollen gifvas i Wien, som de senaste åren visat sig mycket gästvänligt mot franska operor, särskildt Massenets. Messager, som här är känd genom sin opera »Skrifvarkungen», anses ha gifvit sitt bästa i »Madame Chrysanthème» (libretton efter Lotis charmanta japanska novell) samt i en samling sånger med piano. — Mera framgång hade då Albert Cahens mycket omtalade nya opera »La femme de Claude» (libretton efter Dumas fils' rafflande pjes, senast gifven här af Eleonora Duse), som Carvalho i säsongens elfte timme lät uppföra tillsammans med Donizettis buffa »Don Pasquale». Dumas' sensationsdramer lämpa sig föga för musikalisk behandling, och minst af alla kanske »La femme de Claude», men librettförfatta-ren hade sökt hjälpa upp saken genom att flytta intrigen till 1700-talet m. fl. modifikationer. Komponisten, Cahen, är elev till César Franck och lär äga en solid förmåga. Huruvida hans musik äger tillräcklig dramatisk bärkraft, därom äro meningarna delade. Utförandet lär ha varit godt, med Nina Pack, Bouvet, tenoren Jeröme m. fl. i de förnämsta rollerna.

Opéra-Comiques stora succés för året tillhör dock ingen af dagens män utan en af de gamle. Det är Gluck som med sin Orfevs varit vinterns hjälte. Detta faktum är så mycket mer glädjande, som klassisk musik de senaste åren icke alls gifvits på Paris' teatrar. Nu tycks isen bruten, och Grand Opéra bereder sig att i höst följa Opéra-Comiques exempel med en repris af mästerverkens mästerverk, Mozarts »Don Juan». Till Orfevs' stora framgång bidrager naturligen äfven att titelrollen utföres af den populära Delna, som lär mindre utmärka sig för stilriktighet i plastik och sång än för gripande och rörande uttrycksfullhet. Hon gifver alltså i stället fölen marmorbild en lefvande och kännande varelse, och det är vackert så. För öfrigt har Opéra-Comique gifvit repriser af Massés operett Galathée och af Meyerbeers opera »le pardon