Sida 103
LITTERATUR.
gustaf af geijerstam. oljemÄlning af allan österlind. Tillhör herr Gustaf af Geijerstam.
TVĂ SVENSKA ROMANER. I.
Gustaf af Geijerstam: Medusas hufvud. Stockholm, Albert Bonnier, 1895.
DET bor andra mÀnniskor i vÀrlden nu Àn pÄ den tid, dÄ en vis man skref ner den gamla satsen: Quem deus perdere vult, dementat.
Den Gud nu för tiden vill fördÀrfva, honom gör han klarsynt.
Paradoxer börja nu snart nog bli banala; det Àr mig dÀrför angelÀget att visa, att detta pÄstÄende icke Àr nÄgon paradox, utan att det helt enkelt förhÄller sig sÄ. Det ligger dÄ för mig nÀra till hands att hÀnvisa till hvad jag har funnit vara nerven i den bok, hvars lÀsning just (om ocksÄ icke för första gÄngen) har narrat mig in pÄ denna tankegÄng, nÀmligen Gei-
jerstams trots Ätskilliga brister sÄ starka och fÀngslande roman »Medusas hufvud».
NĂ€st den sĂ„ kallade lyckan efterstrĂ€fva vi ingenting sĂ„ högt som att lĂ€ra oss förstĂ„ vĂ„rt eget lif. Det finns de ibland oss, för hvilka uppfyllelsen af detta kraf Ă€r inbegreppet af lyckan sjĂ€lf. Vi vilja tilltvinga oss en blick bakom kulisserna pĂ„ lifvets teater; vi vilja se nĂ„got af »det som sker i det som synes ske». Och mĂ€rk vĂ€l: det Ă€r en strĂ€fvan, i hvilken vi mĂ€nniskor emellanĂ„t kunna lyckas alltför vĂ€l, utan att dĂ€rför nĂ„gonsin lyckas helt. Det Ă€r oss icke gifvet att se allt, och likvĂ€l (eller kanske just dĂ€rför) blir det nĂ„gon gĂ„ng vĂ„rt öde att se för mycket â mera Ă€n som Ă€r godt för vĂ„r sjĂ€ls hĂ€lsa.
Det var sÄ det gick Töre Gam.
Töre Gam var en man af Ă„ttiotalets slĂ€kt; och historien om hans lif Ă€r pĂ„ samma gĂ„ng ett stycke â kanske det cen-
