Ord och Bild: 1896

BAàfeöiCÉfJ.

nyanser och växlingar, i hvilka man spårar en god instruktion.

Af Södra teaterns höstrepertoar har först den senaste nyheten, Johann Strauss' operett »För-gät-mig-ej», hunnit den ominösa 251te föreställningen. Sedan nu fru Emma Berg börjat sitt gästspel i den kvinnliga hufvudrolen, kan programmet utan tvifvel motse en seconda primavera, ty herr Bergström är alltid lika rolig,

hans kupletter för dagen få alltjämt nya verser, och den unge debutanten herr Ebeling, hvars ledighet på scenen tills vidare påminner om de mycket rörliga leksaksgubbarne af papp, har en ovanligt vacker röst. Som detta programs efterträdare omtalas emellertid ett nytt svenskt original af en på ett annat område allmänt känd stockholmare.

E. G.

MUSIK.

K. OPERAN.

Oktober 30. Romeo och Julia.

November 1. Leonora.

» 6. Fra Diavolo.

» lo. Orfevs. Skuggbalett. » 13. Pajazzo. Blomsterbalett. Navarre-

siskan.

> 16. Falstaff.

» 17. Martha.

KONSERTER.

Oktober 24. Första Grieg-konserten.

» 27. Violinisten Sigrid Lindbergs konsert.

> 29. Andra Grieg-konserten.

.» 31. Tredje Grieg-konserten.

Novemb. 1. Sista Grieg-konserten (matiné).

» 3. F'örsta Marteau-Viardot-konserten.

» 5. Andra Marteau-Viardot-konserten.

» 8. Marteau-Viardot-matiné.

» 10. Första Petschnikoff-konserten.

i 12. Andra Petschnikoff-konserten.

» 13. Aulinska kvartettens andra soaré.

» 15. Petschnikoff-matiné.

» 17. Sista Petschnikoff-konserten.

Konserlsäsongens hittills största événement har naturligen varit Griegs konserter å Operan. Den norske mästaren mottogs med en entusiasm, som bör ha visat honom, att han icke är mindre uppburen här än i sitt hemland på andra sidar. Kölen. Också finns det så mycket af äkta nordisk vekhet och af äkta nordisk-kraft i Griegs musik, att man icke kan undra på, att den visat sig i så hög grad besitta förmågan att intaga nordiska sinnen. Härtill kommer, att Grieg är störst i den lilla genren, men det är just denna som är lättast tillgänglig, och Griegs pianominiatyrer och sånger hafva också säkerligen hos oss spelats och sjungits i hvarje musikaliskt hem, där man haft tillgång till ett piano. Och detta

har så mycket mer varit fallet, som vår egen mest nationele komponist, August Söderman, endast åstadkommit få verk i denna mindre genre. Af den stora publiken är han därför mest känd genom sina manskvartetter, under det att den har gjort Griegs bekantskap vid pianot och där lärt sig att älska hans originela klanger och rytmer, som nu så ingått i det allmänna medvetandet, att de icke längre förefalla annat än helt naturliga.

De äro också grundade på den norska folktonen och kunna därför naturligen iättare förstås och uppskattas af en nordisk publik, ehuru de äfven visat sig kunna slå an så pass långt i södern som exempelvis i Paris och Wien, där de sällsamma nordiska harmonierna förlänat Griegs musik den retelse, som det nationelt egendomliga alltid utöfvar, och som sydländska och orientaliska klanger utöfva på nordiska sinnen. Inför denna fascinerande verkan betyda protester och speord från en eller annan konservativ smakdomare som Hanslick mindre.

Emellertid kan det icke nekas, att denna starkt nationela färgläggning af Griegs musik icke alltid är lika väl på sin plats. 1 början, t. ex. i humoreskerna och folklifsbilderna, ägde den friskhetens hela behag, och i mästarens förnämsta verk, Per Gynt-musiken, där den betingas af ämnet, är den, anbragt på genialt sätt som den är, af en utomordentlig verkan, men man- blir förstämd, när man återfinner de djärft realistiska tongångar, som så lyckligt måla de norska trollen i Dovregubbens sal, i tarantelian i sista satsen af stråkkvartetten. Dovregubben önska vi knappast återfinna i ett kammarmusikverk; i detta område af konsten, där det endast är den musikaliska logiken som äger rätt att föra spi-