Ord och Bild: 1896

Jdealet.

J stund af ensamhet och svårmod

en ljus gestalt för mig ses sväfva,

mer skön, uti sitt skära vemod,

än all min fantasi kan väfva.

pet är en flod af ljus, en doft af hyacinter.

pel är ett regn af blommor, hvita, skära, röda.

pet är en mild musik, hvars toner stilla smeka

min känslas kvafva glöd. pet är som veka,

som hvita, mjuka kvinnohänders ljufva svalka

på brännhet panna, kinder hvilka glöda.

pet är som tvänne kvinnoläppars långa, varma kyss,

som sökte smälta sorgen — själens vinter.

pet är som doftande och gyllne lockar flöda

kring skuldror, bröst, som skimrar underbart.

— Öch mina ögons steg de stappla — halka,

i fåfäng längtan till att helt och klart

få henne skåda, mina öron lyss,

att hvarje ton af hennes själs mystär,

jag måtte fatta — att mitt lifs misär,

i denna flod af ljus jag kunde dränka

och se'n mitt lif, min kärlek, allt få henne skänka.

Arthur Sjögren.